Del 3) 1:15-20 Vilken underbar nyhet. Jesus kom till världen för att rädda syndare, inte för att döma dem. Vi behövde inte bli dömda för vi var redan det. Vad vi behövde var en Frälsare. När jag befinner mig i nöd, när jag är nere och utslagen behöver jag ingen som kommer och talar om för mig vilken hemsk och förskräcklig person jag är. Jag behöver någon som kan ta min hand och lyfta mig upp, någon som kan hjälpa mig och det är exakt vad Jesus gör. Han kommer inte för att bestraffa oss och klandra oss för allt ont som vi har gjort. Han kommer för att ta vår hand och lyfta oss upp. Detta är evangeliet. Detta är de goda nyheterna: "Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare" Paulus tillade: och bland dem är jag den störste. (1Tim 1:15) Jag är säker på att han kunde få en diskussion kring den punkten, men å andra sidan hade Paulus många åtal mot sig när det gällde Jesus Kristus. Han var en hädare mot Jesus Kristus och en förföljare av kyrkan. Han hade skadat många som åkallade Herrens namn. Men Paulus sade: Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv. (1Tim 1:16) Med andra ord så valde Herren den mest osannolike kandidaten och frälste honom. Om vi levde på den tiden och såg den unge, fanatiske Paulus och hur han hatade kyrkan och alla kristna, och om vi hörde honom när han hädade mot de kristna och var så fylld av illvilja mot kristendomen och de som åkallade Herrens namn – då skulle vi säga: "Det där är den siste personen i världen som någonsin kommer att bli frälst. Det finns inget hopp för den killen." Men Paulus sade: "Gud utvalde mig för att visa hur tålmodig och barmhärtig Han är för att alla efter mig ska kunna bli uppmuntrade." Gud är villig att sträcka sig ned mot de lägsta. Jesus Kristus vill förlåta de värsta syndarna och det bör vara en uppmuntran. Paulus sade också: "Gud lät mig bli en förebild då han sträckte sig ned mot botten och lyfte mig upp och gjorde mig till Hans representant, Hans apostel och Hans ambassadör." Så Paulus förundrades ständigt över att Gud hade kallat honom till att förmedla Jesu Kristi sanning. Han förkunnade nu denna sanning som han tidigare hade försökt att förgöra. Evigheternas konung, (1Tim 1:17) När Paulus tänker på detta blir han så hänförd att han måste inflika denna lovprisning till Gud. Paulus gör så då och då. Han blir så exalterad att han måste inflika lite lovprisning och tillbedjan, och jag älskar det. Det händer mig med. Jag blir så hänförd över Guds godhet, Hans nåd och välsignelser att jag någon gång ibland måste inflika: "Åh, prisa Gud" och ge Honom lovprisning och tillbedjan. den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen. (1Tim 1:17) Vilken vacker tacksägelsebön. Vi uppmanas att ära och tillbe Gud. Äran, makten och härligheten tillhör vår Gud. Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen, i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron. Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar. (1Tim 1:18-20) Paulus ger här ett uppdrag till Timoteus, ett uppdrag att förmana: "i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig," I den tidiga kyrkan verkar det som om de många gånger vägleddes genom profetiska ord i sina tjänster för Gud. I Apostlagärningarna kapitel 13 står det: "När de tjänade Herren och fastade, sade den helige Ande: ’Avskilj åt mig Barnabas och Saulus för den uppgift som jag har kallat dem till.’ Då fastade de och bad och lade händerna på dem och sände ut dem.” (Apg 13: 2-3) Men hur talade den helige Ande när Han sade: "Avskilj åt mig Barnabas och Saulus"? [Saulus är Paulus.] De hade samlats tillsammans för att be och talade utan tvekan om behovet av att få ut evangeliet i världen till de som inte hade hört och Anden sade: "Avskilj åt mig Barnabas och Saulus för den uppgift som jag har kallat dem till." Hur sade Han det? Jag tror att Han sade det genom profetiska ord. Någon i gruppen var smord av Anden och talade ett profetiskt ord och på detta sätt sade den helige Ande genom profetia: "Avskilj åt mig Barnabas och Saulus" Den profetiska gåvan användes på detta sätt i den tidiga kyrkan. När Paulus befann sig hos Filippus i Cesarea på sin väg tillbaka till Jerusalem kom Agabus, en viss profet i kyrkan i Jerusalem, och tog Paulus bälte och band fast sig själv med det och sade: "Den man som äger detta bälte kommer judarna i Jerusalem att binda så här " (Apg 21:11) Han profeterade om vad som skulle ske när Paulus kom till Jerusalem. De fick vägledning. I nästa brev till Timoteus skriver Paulus: "Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning.” (2Tim 1:6) Ofta när de lade händerna på människor och bad för dem så uttalades profetior genom vilka Herren gav dem vägledning i deras tjänster. Detta är inte något som är begränsat till Nya Testamentet. Jag har själv inte fått någon syn eller dröm som jag har ansett vara andligt betydelsefull. Däremot har jag fått profetiska ord uttalade över mig angående min tjänst när händer lagts på mig och vi varit i bön tillsammans. Detta var en sedvana i den tidiga kyrkan och det är något som gäller än idag. För många år sedan, då jag varit i tjänst i ungefär sjutton år, kom jag till en mycket nedslående punkt i min tjänst. Jag hade inte riktigt fått se några effektiva resultat och funderade på att lämna min tjänst eftersom den inte gav någon frukt. Vid denna tid var vi en grupp vänner som bad tillsammans och väntade på Herren. Vi satte en stol i mitten och började be för varandra. Till sist var det min tur att sitta på stolen och då de bad för mig kom ett profetiskt ord. Gud började tala om tjänsten som Han skulle ge till mig och om hur församlingen skulle bli välsignad och växa. Vid den tiden verkade det helt osannolikt. Herren sade faktiskt då att Han skulle ge mig ett nytt namn som betydde ”herde”, därför att Han skulle göra mig till herde över många hjordar. Innan jag kom hit till Calvary Chapel var det en grupp människor som bad Gud om vägledning om det var rätt att jag skulle komma eller inte. De hade bett mig komma och ta över kyrkan, så de bad angående detta. Herren talade till dem genom profetia och sade att jag skulle komma och att Herren skulle välsigna kyrkan rikligt. Församlingen skulle växa ur sin nuvarande byggnad och flytta till en ny byggnad på udden med utsikt över viken. Vidare skulle Gud fortsätta att välsigna oss tills vår kyrka skulle bli känd över hela världen.Vi skulle bedriva nationell kristen radio och Gud visade så många saker genom profetiska ord som sedan dess har inträffat. Så Paulus skriver till Timoteus om erfarenheten han fick när de äldste lade sina händer på honom och uttalade profetiska ord över honom. Timoteus tog emot andliga gåvor och Guds kallelse över sitt liv till tjänsten han skulle utföra. Paulus sade: "Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig," "Kom ihåg de profetiska ord som du fick", förmanade Paulus Timoteus. "för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen," Paulus uppmuntrade Timoteus att inte tappa modet. "i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron." Paulus nämner ett par av dem vid namn och han säger: "Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar." Jag vet inte exakt vad han menar med det, förutom att Satan verkligen önskar att förgöra oss. I Job 1 när Guds söner trädde fram inför Gud och Satan också var där med dem, sade Gud till Satan: "Varifrån kommer du?" Han svarade: "Från en färd utöver jorden där jag har vandrat omkring." Gud sade: "Har du lagt märke till min tjänare Job?” ”Han är en god man." Satan svarade: "Ja, men du har ju satt en skyddsmur runt honom. Jag kan inte komma åt honom." Så när Paulus hade överlämnat Hymeneus och Alexander till Satan kan det ha inneburit att de inte längre var beskyddade av skyddsmuren som Gud omsluter sina barn med, och jag säger er: om vi inte har Guds beskydd mot Satan är vi öppen mark för honom. Jag tackar Gud för beskyddet som Han placerar runt oss, Hans barn. Den där skyddsmuren. Kanske Paulus helt enkelt sade: "Herre, ta bort skyddsmuren från dem. De vill fuska med den, låt dem bli brända så att de lär sig att inte fuska." Slut av del 3 För att gå till del 4) klicka här Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta avsnitt Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från Svenska Folkbibeln.
1Timoteusbrevet