Apostlagärningarna
Del 12) 4:24-37
Jag tror att det är idealiskt att studera bönerna i Bibeln och
jag tror att man kan uppleva dem oerhört fascinerande. Så
studera gärna formen och mönstren av bönerna.
I denna bön börjar de första kristna:
När de hörde det, ropade de tillsammans till Gud och bad:
"Herre, du som gjort himmel och jord och hav och allt som
finns i dem, (Apg 4:24)
Först och främst: de gjorde ett erkännande av honom som
de bad till: "Herre, du är över allt och du har gjort allt."
Jag tror att vi många gånger inte är medvetna om Guds
storhet och väldighet när vi kommer till honom. Vi är så
upptagna av våra problem och vi går rakt på sak i vår bön.
Våra problem är så stora och vi säger: "Åh Gud, vi vet inte
vad vi ska göra.
Vi håller på att gå under Herre." Och eftersom vi ser på våra
problem och tappar perspektivet, ser vi inte Guds väldighet.
Det första vi behöver göra i bön är att ta lite tid och bara
meditera över väldigheten hos den Gud som vi talar med. Vi
behöver tänka på att vi talar med Skaparen av universum.
"Du har skapat himlen, jorden och allt som finns i dem." Och
när det gäller mitt eget böneliv: om jag börjar min bön med
en stilla vetskap om Guds storhet och väldighet, tycker jag
att tonen i mina böner inte blir så desperat.
Men jag blir desperat när jag släpper Gud med blicken och
när mina problem verkar vara så stora att jag inte kan se
Gud.
Att sakta komma ihåg vem det är man pratar med är ett bra
sätt att börja sin bön på. "Åh, Herre, du är Gud. Du har
skapat himmel och jord och allt som finns i dem."
Det andra vi ska göra är också ett erkännande av Gud:
du har genom den helige Ande talat genom vår fader David,
din tjänare: Varför rasar hednafolken, varför tänker folken
tomma tankar? Jordens kungar reser sig och furstarna
gaddar ihop sig mot Herren och hans Smorde. Ja, de
gaddade verkligen ihop sig i denna stad mot din helige
tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius
Pilatus gick samman med hedningarna och Israels stammar.
(Apg 4:25-27)
"Herre, du vet allt som händer. Dessa saker överraskade inte
dig. Du talade om dem innan de ägde rum. Herre, du känner
till alla omständigheter i mitt liv."
Jag tycker själv att det känns tröstande att veta detta. Gud
som är min himmelske Fader har skapat universum och han
har full vetskap om allt jag möter och som finns i mitt liv. Han
har talat i förväg om dessa saker.
"Herre detta har inte överraskat dig. Du talade om dessa
saker genom David, och precis som du har talat har det
hänt." ”Ja, de gaddade verkligen ihop sig…”
för att utföra det som du med din hand och ditt beslut hade
förutbestämt. (Apg 4:28)
"Gud, du har kontrollen. Du är den som har förutbestämt vad
som skulle hända”, och det är återigen en underbar,
tröstande tanke. Gud har kontroll över alla omständigheter i
mitt liv.
Vi får panik eftersom vi tror att situationen är utom kontroll
men det är inte så. Gud har kontrollen över alla
omständigheter i våra liv.
Och nu, Herre, (Apg 4:29)
Lägg märke till att de inte kom direkt med sin begäran i
deras bön. De tillbringade lite tid med att försäkra sina
hjärtan om Guds storhet, kraft, visdom och suveränitet när
de talade om honom.
"Och nu Herre ..." Vi kommer nu till deras begäran:
se hur de hotar oss! (Apg 4:29)
”Se hur de nyss har hotat oss.”
Hjälp dina tjänare att frimodigt förkunna ditt ord, (Apg 4:29)
Lärjungarna hade just fått höra att de inte längre skulle
förkunna. "Vi kommer helt säkert att gripa er om ni talar i
detta namn igen." Men vad ber lärjungarna om? Om kraft att
göra exakt vad de varnades för.
"Låt oss inte bli skrämda av deras hot. Låt oss inte vara tysta
för att vi har hotats, utan ge oss alla frimodighet så att vi kan
förkunna ditt ord."
genom att du räcker ut din hand och låter helande, tecken
och under ske genom din helige tjänare Jesu namn." När de
hade bett skakades platsen där de var samlade, och de
uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord
med frimodighet. (Apg 4:30-31)
Ett snabbt svar på bön. Platsen skakades och de förkunnade
Guds ord med frimodighet.
För flera år sedan när jag gick på bibelcollege studerade jag
denna vers och jag var imponerad. Bönens kraft. Platsen
skakades där de bad och jag tänkte: "Det är fantastiskt."
Jag strök under versen och tillbringade kvällen med att bara
meditera över den och tänkte på den enorma kraften i deras
bön.
Jag var kårordförande på den tiden. Det var min plikt att ha
ansvar för bönemötena på morgonen, och att avsluta bönen
och skicka studenterna till deras lektioner.
Där vi bad fanns en predikstol där som liknade den vi har
här. En dag när jag sa till studenterna att vi skulle be en sista
bön innan vi avslutade, kände jag plötsligt att predikstolen
började gunga. Min första tanke var: "Är det någon som
skojar med mig?”
Jag böjde mig över predikstolen för att se om någon
gungade den från andra sidan men det fanns ingen där och i
periferin såg jag att alla tittade storögt omkring sig. Hela
platsen skakade.
JORDBÄVNING! Och jag tänkte: "Oj, vilket
sammanträffande precis efter att jag hade studerat detta
kvällen innan." Förmodligen uppmärksammade Anden mig
på denna vers för att förbereda mig så att jag inte skulle få
panik under en jordbävning.
Att platsen skakades när jag bad var en intressant
upplevelse. Men jag tror inte att det var kraften i min bön,
utan bara ett av de sammanträffanden som kan inträffa. Och
om man bott länge i Kalifornien, så måste man ha upplevt en
jordbävning.
Hela skaran av dem som kommit till tro var ett hjärta och en
själ, och ingen kallade något av det han ägde för sitt utan de
hade allt gemensamt. Med stor kraft bar apostlarna fram
vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, (Apg 4:32-33)
Med stor kraft det vill säga genom tecken, under och
helanden bar de fram vittnesbördet om Herren Jesu
uppståndelse.
och stor nåd var över dem alla. (Apg 4:33)
Guds underbara nåd, men med tanke på denna vers är
början på nästa kapitel ganska intressant. För även om stor
nåd var över dem alla, fanns det också en kraftfull rättfärdig
dom från Gud i deras mitt. Detta vittnar fallet med Ananias
och Safira om.
Ingen av dem led någon brist, för alla som hade mark eller
hus sålde sådant som de ägde och bar fram betalningen för
det som sålts och lade ner det vid apostlarnas fötter. Och
man delade ut åt var och en efter hans behov. Även Josef,
en levit född på Cypern som apostlarna kallade Barnabas
(det betyder Tröstens son). (Apg 4:34-36)
Barnabas, ett vackert namn. Utan tvekan kallades han för
Barnabas på grund av sin karaktär och detta ser vi när vi
fortsätter i Apostlagärningarna och läser mer om Barnabas.
Han var "Tröstens son” och en fantastisk medlare. Levit, det
vill säga, han kom från prästernas stam.
[Barnabas] hade en åker. Han sålde den och bar fram
pengarna och lade dem vid apostlarnas fötter. (Apg 4:37)
I en mening försökte sig den tidiga kyrkan på en form av
kommunism. Det vill säga, de delade sina tillgångar med
varandra. Det bör dock noteras att det var ett misslyckande.
Efter en tid blev den tidiga kyrkan i Jerusalem pank och
utblottad och Paulus reste bland de icke-judiska kyrkorna
och tog upp offer för de fattiga bröderna i Jerusalem.
Paulus skriver senare om arbetsmoral i 2Tess 3: "Den som
inte arbetar bör inte heller äta. Det finns några bland er som
lever oansvarigt. De arbetar inte. De försöker leva på andra i
församlingen.
Stöd dem inte. Om de inte arbetar, föd dem inte heller. Låt
var och en arbeta med sina egna händer för att han ska
kunna dela med sig.”
När den tidiga församlingen delade med sig av sina
tillgångar till varandra var det av kärlek. Jag tycker att det var
en fantastisk, lovvärd och vacker sak de gjorde när de ville
ha jämlikhet mellan bröderna och jag klandrar dem inte.
Tyvärr fungerade det inte och det slutade katastrofalt. Även
om det bakomliggande motivet var rätt så har Gud förklarat i
sitt ord: ”I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd”, och vi kan
inte bara säga:
"Tja, vi kommer inte längre att arbeta. Vi kommer bara att
tjäna Herren och bli heliga och rättfärdiga och Gud kommer
att ta hand om oss. Han kommer att föda oss och ge oss vad
vi behöver.
Vi behöver inte arbeta, utan vi behöver bara lita på Gud. När
allt kommer omkring så ger vår Far mat till fåglarna och han
kommer också att ge mat till oss."
Nej, bibeln undervisar inte om den typen av slarvigt leverne.
Det står i Lukas 19:13 ”Han kallade till sig tio av sina tjänare
och gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med det
här tills jag kommer tillbaka.” [I KJV´s översättning står ordet
occupy i denna vers vilket betyder sysselsätta.]
Paulus säger också i 1Tess 4:11 ”Sätt en ära i att leva lugnt
och sköta ert och arbeta med era händer, så som vi befallt
er”.
Så den tidiga kyrkan försökte göra något vackert utifrån
goda motiv. Det var en underbar sak de strävade mot, men
det medförde problem som vi kommer att läsa om i kapitel 5
när vi läser om Ananias och Safira.
Trots det, när jag ser på den tidiga kyrkan och på motiven i
deras hjärtan när de ville dela med sig, säger jag: "Det är
fint. Jag älskar det." Deras hjärtan hade rätt i denna sak.
Herren vare med er och må han vaka över er och bevara er i
sin kärlek. Må Guds Ord brinna så starkt i era hjärtan så att
ni som apostlarna inte kan annat, än att tala om de saker
som ni har sett och hört. Det är den sanna typen av vittne.
”Det är bara mitt liv. Det är inte något jag gör, utan det är
något som jag är. Att vittna om Jesus är den mest naturliga
sak i världen. Det är inte programmerat och är inte en liten
formel som jag lärt mig. Det är bara något som jag är. Jag
kan inte annat än att tala om de saker som jag har sett och
hört.”
Må ni vittna om hans kärlek och nåd.
Slut av del 12
För att gå till del 13 klicka här
Undervisningen kommer från nedskriven predikan på engelska.
Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta
avsnitt. Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från
Svenska Folkbibeln.
