Apostlagärningarna

Del 15) 5:17-42

Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga saddukeernas parti, fylldes av avund (Apg 5:17) Översteprästen var själv en del av saddukeernas sekt. Saddukeerna var materialister och humanister. De trodde inte på andar, på änglar och på uppståndelsen. De befann sig på den religiösa scenen endast för pengarnas skull. Lärjungarnas popularitet var ett hot mot dem så därför var de avundsjuka. och grep apostlarna och satte dem i allmänt häkte. Men på natten öppnade en Herrens ängel fängelseportarna och förde ut dem och sade: "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt om detta liv!" (Apg 5:18-20) I stället för att säga: "Nu när ni är fria, fly och ge er iväg från Jerusalem. Bege er mot Caesarea, skaffa en båt, res till Grekland och fly förföljelsen”, sa ängeln: "Gå tillbaka till den plats där ni greps och gör vad ni gjorde när ni greps. Tala till folket om detta liv. Dela med er till dem av denna härlighet som ni har genom den uppståndne Kristus." När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och började undervisa. När översteprästen och hans anhängare kom dit sammankallade de Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till häktet för att hämta apostlarna. Men när tjänarna kom fram, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade:" Vi såg att häktet var ordentligt låst och vakterna stod vid portarna, men när vi öppnade fann vi ingen därinne." (Apg 5:21-23) De hade försvunnit! Vakterna stod där och det var fortfarande låst. De öppnade dörren till den innersta delen av fängelset och upptäckte att apostlarnas rum var tomma. När tempelvaktens ledare och översteprästerna fick höra detta blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt.(Apg 5:24) De började undra: "Vad kommer nu att ske?" Då kom någon och berättade för dem: "Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!" (Apg 5:25) Gud måste ha humor. Här har de högt uppsatta ledarna ett viktigt möte. "Vi måste ta itu med detta problem." De går iväg för att hämta dit fångarna och när de går in i fängelset upptäcker de att deras celler är tomma. Alla rådsherrar har samlats, beredda att förhöra lärjungarna och så säger någon: "De har gått tillbaka till templet och står där borta och undervisar folket." Ledaren för tempelvakten gick då ut med tjänarna och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda att folket skulle stena dem. När de nu blivit hämtade ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem och sade: "Har vi inte strängt förbjudit er att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod ska komma över oss!" (Apg 5:26-28) I förra kapitlet, när Petrus och Johannes stod inför Stora rådet med den lame mannen, blev de strängt tillsagda att inte längre tala i Jesu namn och Petrus svarade: ”Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört." Då hotade de dem igen men lät dem sedan gå.” Nu tar översteprästen upp detta och säger: "Förbjöd vi er inte att fortsätta tala i detta namn?" och så kommer han med ett intressant påstående: "Ni har fyllt Jerusalem med denna lära." Detta är ett intressant vittnesbörd som inte kommer från någon evangelist. Ibland är vittnesbörden från en del evangelister överdrivna men detta var inte lärjungarnas egen rapport utan fiendens observation. "Ni har fyllt Jerusalem med den mannens lära. Visst skulle det vara fantastiskt om vi ​​kunde fylla vår eget område med läran om Jesus Kristus, att Gud verkade så att alla i vår omgivning skulle bli medvetna om vad Gud gör. Istället är kyrkan tyvärr ökänd för annat, än att förkunna evangeliet om Jesus Kristus. Det är riktigt tragiskt eller hur. Kyrkan blir uppmärksammad för fel saker. Översteprästen fortsatte: "Ni vill att den mannens blod ska komma över oss." När Pilatus förhörde Jesus manipulerade rådsherrarna folket till att kräva att Jesus skulle korsfästas. När Pilatus slutligen förstod att han inte kunde övertala dem, beställde han ett handfat och tvättade händerna i handfatet som en symbolisk gest. Han sa: "Jag är oskyldig till denne mans blod." Och hur reagerade folket? De sa: "Må hans blod komma över oss och våra barn." Nu är rådsherrarna upprörda och säger till Petrus: "Ni vill att denne mans blod ska komma över oss!" När Petrus stod inför rådsherrarna när den lame mannen blivit botad, sa han till dem: "Om ni vill veta genom vilken kraft den lame mannen blev botad, bör ni och alla människor i Israel veta att det var genom Jesu Kristi nasarés namn, Honom som ni korsfäste ... " Han lade skulden precis där den hörde hemma. Men de var inte villiga att ta emot anklagelsen eller skulden, trots att det verkligen var deras ansvar. Vi fortsätter: Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. (Apg 5:29) Vi måste lyda Gud mer än människor. Rådsherrarna sa: "Förbjöd vi er inte att fortsätta tala i denne mans namn?" och lärjungarna svarade: "Vi måste lyda Gud mer än människor.” ”Vi måste lyda Gud.” Åh, om vi kunde uppleva denna gudomliga befallning i våra egna hjärtan: "Jag måste lyda Gud." Tyvärr har vi så ofta en slarvig inställning när det gäller lydnad. "Ja, ja, jag borde lyda. Åh, jag borde lyda Gud. Ja, jag vet att jag borde.” Men lärjungarna kände det mycket djupare. De sa: "Vi måste lyda Gud mer än människor." Jag tror att detta är vårt rättesnöre. Om den tiden kommer då vi måste leva under lagar som inkräktar på vårt ansvar inför Gud och om lagen i vårt land skulle vara i strid med Guds lagar, då måste vi inta samma ställning: "Vi måste lyda Gud före människor." Sedan började lärjungarna att vittna: Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade. (Apg 5:30) Rådsherrarna hade just sagt: "Ni vill att den mannens blod ska komma över oss” och Petrus kastar skopan på dem: "Honom som ni dödade och hängde på trä." Men lägg också märke till att Petrus predikar om uppståndelsen: "Gud har uppväckt Jesus". Honom har Gud upphöjt till sin högra sida som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. (Apg 5:31) Paulus säger i Rom 4:25 att Jesus: ”uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull”. Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom." (Apg 5:32) Här ser vi att den helige Ande ges till dem som lyder, vilket betyder att tro på Jesus Kristus, omvända sig från sina synder och lyda Guds befallningar. Då får vi ta emot den helige Ande som en gåva. När rådsherrarna hörde detta blev de ursinniga och ville döda dem. Men då reste sig en farisé i Stora rådet som hette Gamaliel, en laglärare som var aktad av hela folket. Han befallde att man skulle föra ut männen en stund och sade sedan: "Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. För en tid sedan kom Teudas och menade sig vara något, och han fick med sig omkring fyrahundra män. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. Efter honom kom Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni kämpar mot Gud." De lät sig övertygas. (Apg 5:33-39) Detta kloka råd gav Gamaliel till dessa män som planerade att döda apostlarna. Hans argumentet kommer från en position av svaghet och inte från en position av styrka. Vanligtvis låter man inte saker bara vara för att se vad som ska hända, men detta var Gamaliels råd och de accepterade det. Det är intressant att känna till att denne Gamaliel var Paulus lärare och han ansåg att Paulus var en högt värderad student. I några tidiga skrifter som hittats säger Gamaliel om Paulus att han var en mycket nitisk student. Gamaliel hade bara ett problem med honom, och det var att förse honom med tillräckligt med böcker. Paulus var en riktig bokmal och på grund av hans enorma kunskapstörst hade Gamaliel svårt att ge honom tillräckligt många böcker. Rådsherrarna gick delvis med på Gamaliels råd att låta lärjungarna vara. När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada att de ansetts värdiga att bli förnedrade för Namnets skull. (Apg 5:40-41) Hur stoppar man dessa män? Svaret är att det inte går. De är omöjliga att stoppa. Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias. (Apg 5:42) Lägg märke till att det står både undervisning och förkunnelse. Förkunnelse är att proklamera Guds goda nyheter och detta bör göras till oomvända. När någon har tagit emot Jesus Kristus behöver han få undervisning. Det är här kyrkan har gjort ett allvarligt misstag. Kyrkan fortsätter att producera stora predikanter, men utbildar inte bra bibellärare och därför blir inte fåren starka. De får lyssna på predikningar söndag efter söndag istället för att få näringsrik undervisning. Förkunnelse bör ske i gathörnen och undervisning bör ske i kyrkan. Predikan är bra till exempel på en lördagkväll när ungdomar kommer till kyrkan för att lyssna på sång och musik. När de har tagit emot Kristus behöver de få undervisning om vägen till rättfärdighet och sanning. Slut av del 15 Undervisningen kommer från nedskriven predikan på engelska. Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta avsnitt. Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från Svenska Folkbibeln.