Fil del 7) 3:8-12

Och räknar det som skräp, för att vinna Kristus och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. (Fil 3:8-9) Jag kan försöka att vara rättfärdig inför Gud genom mina egna gärningar och ansträngningar. Jag måste då sätta upp en norm för vad som utgör rättfärdighet. Vad är rätt och vad är fel? Efter att ha fastställt detta kan jag sedan försöka att alltid göra det som är rätt. Jag kan arbeta hårt, men det enda som händer är att jag utvecklar en självrättfärdighet. Om en person lever på detta sätt brukar resultatet bli: ”Jag håller reglerna. Jag gör aldrig något fel utan gör alltid det som är rätt. Jag lever efter rättfärdiga normer.” Följden blir oftast stolthet och utvecklande av en dömande attityd som hos farisén som gick upp till templet för att be. Han sa: "Fader, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor. Jag roffar inte åt mig, jag är ingen brottsling eller gör andra synder. Gud, jag tackar dig för att jag är så bra." Detta är stolthet och självrättfärdighet, men värre än så - det finns ett fördömande av andra. Plötsligt befinner man sig på en andlig piedestal och man börjar döma alla andra som inte lever efter samma normer för helighet som man själv gör. "Hur kan de säga att de är Guds barn? Hur kan de säga...", och man sitter på sin pompösa rättfärdiga lilla tron och dömer alla andra som inte lever efter samma standard som man själv gör. Detta kan vara mycket farligt. Samtidigt kan man erkänna att man har problem med synden, med sig själv och med köttet. Man kan vara ärlig mot sig själv, men försöker ändå att bortförklara när något hänt. När man blivit upprörd måste man (eftersom det strider mot reglerna att bli upprörd) ljuga för sig själv och säga: "Egentligen var jag inte upprörd, jag var bara indignerad." Man kan då bli en falsk person eftersom man ställer upp egna normer och lever efter egna regler. Men när vi tar på oss den rättfärdighet som kommer från Kristus lever vi ett ärligt liv och kan säga: "Vi är inte perfekta, men vi tror på Jesus Kristus av hela vårt hjärta. Han är vår Frälsare. Han är vår Herre." Gud räknar oss då som rättfärdiga. Han skriver rättfärdig på vårt konto. Det finns problem med att försöka vara rättfärdig genom egna ansträngningar och gärningar. Jag kanske gör det som är rätt. Jag kan ha levt efter reglerna i hela mitt liv fram till idag och aldrig brutit mot några regler och över mitt namn står det skrivet: rättfärdig. Men i morgon kanske en galning kör om mig på motorvägen och blockerar och stänger in mig. Jag visar knytnäven, tutar och säger: "Försvinn från vägen, din stolle!" Alla mina goda meriter är då som bortblåsta och rättfärdigheten raderas ut. Jag har misslyckats. “Åh, vilken skam. I hela mitt liv har jag aldrig gjort något fel. Jag har följt reglerna fram tills nu.” Du förstår, det skulle inte finnas någon trygghet alls i den slags rättfärdighet som beror på egna gärningar. Jag skulle kunna förlora den när som helst, men jag förlorar inte den rättfärdighet som Gud gett mig genom min tro på Jesus Kristus. Jag kan tuta och visa knytnäven, men Anden kommer att säga: "Kommer du inte ihåg att du har en fisksymbol på din bil? Vad tänker du göra när du passerar honom?” Och jag kanske beslutar mig för att inte köra om, för jag vill inte vara ett dåligt vittne och jag böjer mitt huvud och säger: "Gud, jag är ledsen, så uppför sig inte en representant för Dig. Förlåt mig, Herre." Men när jag misslyckas behöver inte en ängel radera ordet rättfärdighet och sedan skriva om det. Det står kvar där. Jag är rättfärdig genom min tro på Kristus och min tro på Honom vacklar inte. Mina handlingar kan svikta, men inte min tro på Honom. Rättfärdigheten tillräknas mig genom min tro på Jesus. Det är en etablerad rättfärdighet. Inte undra på att Paulus valde denna nya rättfärdighet, även om han hade gjort ganska bra ifrån sig fram till denna punkt. "Jag vet inte vad som kommer att hända i morgon, jag lämnar detta skepp för ett nytt och jag kommer med glädje att kasta det gamla livet överbord med dess kamp och egna ansträngningar. Jag kommer att leva ett nytt liv och följa Anden, tro och lita på Jesus Kristus, att Han gör för mig vad jag inte kan göra för mig själv.” “och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron”. Den bästa illustrationen jag hört av denna bibelvers är nog berättelsen om den unga flickan som kom från mycket fattiga förhållanden, men som var flitig och arbetade hårt för att ta sig igenom college. Hon var inne på sitt sista år. De skulle ha studentbal och hon var så upprymd över det faktum att hon hade kunnat kämpa sig igenom college och att hon skulle få sin examen. Eftersom hon hade använt alla sina pengar till studier och nätt och jämt fått dem att räcka till studentlitteratur och uppehälle, hade hon inte mycket över till att köpa en klänning. Hon bestämde sig för att hon skulle sy sin egen klänning till studentbalen. Hon hade inte heller så mycket pengar till att köpa bra material. Hon gick ner till en billig butik, valde ut det bästa tyget hon hade råd med och köpte ett enkelt mönster. Hon lade ut tyget och började försiktigt klippa, men hon hade aldrig sytt något tidigare. Genom försök och misstag och genom att göra om en hel del av sömmarna och andra saker (fållen var inte heller riktigt rak), gjorde hon en bra insats. Hon gjorde sitt bästa. Det var absolut det bästa hon kunde åstadkomma. Hon satte på sig klänningen och gick ut till de andra flickorna och sa: "Titta tjejer, det här är min nya klänning för balen. Jag har gjort den själv." De var snälla mot henne och sa: "Åh, den är fin", men de såg bristerna i den och tyckte synd om henne. De förstod dock att det var det bästa hon kunde åstadkomma. Just då kom en rik och generös kvinna in genom dörren. Hon såg den unga flickan mannekänga med sin klänning och sa: "Vill du följa med mig?" Den unga flickan följde med ut och där stod en limousinechaufför. De åkte ner till en mycket dyr butik och chauffören släppte av dem. De gick in. Mannekängerna började visa många vackra klänningar och en mannekäng hade en klänning som var helt underbar. Den unga flickan drog efter andan när hon såg den. Det var en fantastisk klänning. Den generösa kvinnan som var mycket klok, märkte att flickan kippade efter andan när hon såg den. Hon ropade till sig modellen så att de kunde titta närmare på klänningen och känna på tyget. Den unga flickan var mycket imponerad, men när modellen vände sig om såg hon prislappen: 45,000 kronor och hon tänkte: "Jag kunde aldrig drömma om att något kunde kosta så mycket." Men den generösa kvinnan som såg hennes intresse för klänningen, sa till expediten: “Slå in den och se till att den skickas till bilen.” När den unga flickan kom tillbaka till skolan gick hon in på sitt rum och packade försiktigt upp klänningen och tog den på sig. Den passade perfekt. Sedan gick hon ut till alla de andra tjejerna och sa: "Titta tjejer!” De drog efter andan av förvåning över härligheten och skönheten i denna klänning. Den unga flickan sa: "Den här klänningen kunde jag aldrig ha köpt själv. Jag kunde aldrig ha gjort den själv, men jag fick den av den rika generösa kvinnan." Paulus hade gjort sitt bästa för att klä sig i rättfärdighet genom gärningar, men sedan fick han lära känna Jesus Kristus och han säger: "Jag kommer inte längre att försöka vara rättfärdig i min egen kraft, genom mina egna gärningar och genom att följa lagen. Jag vill med glädje byta ut min egen rättfärdighet mot den underbara rättfärdighet som Gud har gett mig genom min tro på Jesus Kristus." Rättfärdigheten som kommer från Kristus genom tron. Det är något som jag aldrig skulle kunna köpa själv, eller något som jag skulle kunna åstadkomma själv. Med alla mina ansträngningar skulle jag aldrig kunna nå upp till denna rättfärdighet. Ändå är det vad Gud har gett mig genom tro, tron som han har gett mig på Jesus Kristus. Paulus fortsätter: Då får jag lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse (Fil 3:10) Vid denna punkt säger vi också: "Kraft, jag vill ha kraft. Jag skulle vilja lära känna Kristus i kraften av hans uppståndelse. Ge mig kraften" och vi hungrar efter kraften. Men Paulus slutade inte där eller hur? och dela hans lidanden (Fil 3:10) Men Paulus vänta lite! Jag vill kliva av här. Jag känner inte till det där med lidande. Jag gillar kraften, men jag gillar inte lidandet. Vet du inte att kristna inte ska behöva lida? Vårt kött gör alltid uppror mot lidande. Lärjungarna hade svårt att hantera situationen när Jesus började prata om det lidande som Han skulle gå igenom och Petrus ropade: “Gud bevare dig, Herre! Det där ska aldrig hända dig.” Jesus sa: ”Gå bort från mig, Satan! Du vill få mig på fall”. Petrus ord var det naturliga utropet från människan "Bespara dig själv från lidande." Men Paulus säger här att han är villig att följa Jesus till korset. "Jag vill känna Honom, jag vill lära känna Honom helt och hållet." Kraften i uppståndelsen – ja, men du kan aldrig lära känna kraften i uppståndelsen förrän du först och främst har lärt känna korset. Jesus uppstod inte från de döda förrän Han först hade gått till korset. Det uppståndna livet följer alltid på det korsfästa livet. Kraften i uppståndelsen kommer efter att vi delat lidandet och korset. Jag vill lära känna kraften i uppståndelsen, men om jag ska få uppleva den måste jag först och främst uppleva vad det innebär att dela Jesu lidande och död på korset och dö från mitt gamla jag, min gamla natur. genom att bli lik honom i hans död, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda. (Fil 3:10-11) Men hur kan man nå fram till uppståndelsen från de döda om man inte först och främst har dött? Jesus kunde inte uppleva kraften i uppståndelsen förrän Han hade upplevt korset. Korset var avgörande och nödvändigt innan Han upplevde kraften från uppståndelsen. Det är sant även för oss. Jag är korsfäst med Kristus och nu kan jag uppleva kraften i det uppståndna livet. Många människor har aldrig upplevt kraften från det uppståndna livet eftersom de har dragit sig undan från att dela lidandet och korsfästelsen med Kristus. "Jag vill hålla fast vid min gamla natur. Jag vill inte se den fastspikad på korset. Jag vill hålla fast vid det som hör till den gamla människan." Men vi kommer aldrig att lära känna livet från den uppståndne Kristus förrän vi har upplevt vad det är att dela Hans lidande. ”i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda”. Inte så att jag redan har gripit det eller redan har nått målet, (Fil 3:12) Det är tråkigt att så många människor verkar tycka att de har nått målet i sin andliga vandring och de sitter på små piedestaler, på små elfenbenstorn. "Jag har nått fram. Här är jag. Kom till mig och jag ska undervisa dig. Sätt dig vid mina fötter och lär av mig." Men Paulus, aposteln, säger: "Jag anser inte att jag har nått målet. Jag ser inte på mig själv som fullkomlig. Herrens verk är ännu inte fullbordat i mig." men jag jagar efter att gripa det eftersom jag själv är gripen av Kristus Jesus. (Fil 3:12) Paulus medger något som är mycket viktigt för oss alla att medge – vi som har gripits av Jesus Kristus. Vi kan alla se tillbaka på den tidpunkt i våra liv då Herren grep oss och sa: "Jag har utvalt dig och bestämt dig till att vara min lärjunge", och vi vände om för att följa Jesus Kristus. När Herren grep oss hade Han en plan och ett syfte för våra liv. Herren visste exakt vad Han hade planerat att vi skulle göra. Han hade en uppgift för oss att utföra. Paulus säger: "Jag har ännu inte gripit det som Herren grep mig för. Herren grep mig, men när Han gjorde det, hade Han ett syfte för mitt liv. Jag har ännu inte uppnått detta syfte." Vi kan alla säga samma sak, "Jag har ännu inte gripit det som jag blev gripen för." Anledningen till att vi alla kan säga det, är att vi alla är kvar här på jorden. Slut av del 7 För att gå till del 8) klicka här Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta avsnitt. Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från Svenska Folkbibeln.