Del 2) 1:7-15 Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. (Gal 1:7) Det finns fortfarande personer idag som förvanskar de goda nyheterna om Jesus Kristus genom att på nytt lägga på människor vissa skyldigheter gentemot lagen, eller begränsningar med hänvisning till lagen. De tvingar på människor sina regler, föreskrifter och normer för helighet, och det är inte ett evangelium. Om du ger mig en lista på regler som jag måste följa för att vara andlig, så är det inte ett evangelium. Jag befann mig i många år i en lagisk relation till Gud, och jag försökte följa reglerna och föreskrifterna. Varje år skrev vi på löfteskort, [på kyrkans ungdomsläger, ö. a.] och vi lovade att följa dessa regler: ”Jag kommer inte att göra detta och detta”, och andra saker. Och jag hade ett lagiskt förhållande till Gud som jag hade alla möjliga problem med. Det berodde på att även om jag hade skrivit på löfteskortet, så kunde jag många gånger inte hålla löftena som jag hade undertecknat. Så jag kände mig dubbelt skyldig. Senare fick jag kunskap om Guds nåd genom Jesus Kristus. Och i stället för ett lagiskt förhållande till Gud, så utvecklade jag en kärleksfull relation med Gud, och jag har haft glädje sedan dess. Åh, vad jag älskar denna relation som jag har med Gud idag. Du kanske säger: ” Då gör du allt vad du vill sen, eller?” Ja, det gör jag, men jag vill inte göra allt längre. Jag lever faktiskt ett mer strikt liv nu när jag har en kärleksfull relation med Gud, än vad jag gjorde när jag hade en lagisk relation till Gud. Det finns något trotsigt hos mig när det gäller regler. Jag gillar inte regler. Om jag går förbi en skylt som säger: ”Rör inte”, då rör jag den, eller: ”Gå inte på gräset”, då går jag på det. Jag gillar helt enkelt inte regler. Det är något inom mig som liksom vill göra uppror mot regler. Jag gillar den här kärleksfulla relationen jag har med Gud. Så jag går inte på gräset, och jag rör inte. Inte för att jag inte får, utan för att jag inte vill. Om det inte behagar Fadern, så vill jag inte göra det. Så denna kärleksfulla relation är långt överlägsen den lagiska relationen till Gud. Paulus säger angående vad de förkunnade, (där de försökte leda människor in i en lagisk relation till Gud), att det egentligen inte är ett evangelium, utan en förvrängning av evangeliet. och vill förvränga Kristi evangelium. (Gal. 1:7) Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. (Gal 1:8) Det är ganska starka ord; ”så skall han vara under förbannelse.” "Om någon människa skulle predika ett annat evangelium, eller till och med en ängel från himlen skulle komma och predika ett annat evangelium…” Även om Moroni [den ängel som mormonerna tror förmedlade innehållet i Mormons bok, ö. a.] skulle komma och säga: ”Du måste ha på dig en viss typ av underkläder för att bli rättfärdig och du måste gå igenom templets riter och fortsätta att vara en trogen mormon, om du ska bli frälst.” [mormonerna bär särskilda underkläder, ö. a.] Detta är att lägga till något till frälsningen, som ju bara är Guds nåd, och som erbjudits oss genom Jesus Kristus. Det är att lägga tillbaka bördan på oss. En dag kom en ung man fram till mig, och jag är säker på att han hade varit en av mina elever i söndagsskolan för många år sedan, och han sade: ”Chuck, jag är inte längre en kristen, nu är jag en mormon.” (Jag är säker på att han vid den tidpunkten inte var tillräckligt skolad i mormonkyrkans teknik eftersom han uttryckte sig så. De brukar försöka identifiera sig själva som kristna). Men han sade: ”Jag är en mormon.” Och jag sade: ”Å, vad synd”. Och han frågade: ”Vad menar du?” Jag svarade: ”Jag tycker att det skulle vara synd om en person upphörde att vara kristen och blev mormon.” Jag fortsatte: ”Men som en mormon, tala om för mig Jerry, vad är grunden för ditt hopp om evigt liv?” Och han svarade: ”Min tro på Jesus Kristus och fortsatt medlemskap i mormonkyrkan.” Jag sade: ”Om ditt hopp om evigt liv är baserat på din tro på Jesus Kristus, så kan jag skaka hand med dig och säga: ’Bra Jerry, fortsätt.’ Men i det ögonblick du lägger till något utöver det, då är det ett annat evangelium. Även om en ängel från himlen har förkunnat ett annat evangelium som innebär att du lägger till något, utöver din tro på Jesus Kristus som ditt hopp för evigt liv - då är det inte ett evangelium.” Och så: så skall han vara under förbannelse. Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare. (Gal. 1:9-10) Paulus sade: ”Jag försöker inte vinna en popularitetstävling bland människor. Jag försöker att behaga Gud, och jag skulle kunna ge upp denna kamp. Jag skulle kunna ge efter för lagiskhet. Men om jag gjorde det, så skulle jag inte vara en Guds tjänare.” Tack Gud, att Paulus stod fast vid sin övertygelse. Vår kyrka skulle ha varit mycket annorlunda idag, om inte Paulus hade stått fast vid nådens budskap. Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor. Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus. (Gal 1:11-12) Så detta nådens evangelium är en uppenbarelse från Jesus Kristus till Paulus. Jag är säker på att Gud utvalde Paulus och utsåg Paulus till tjänst redan (som han själv sade), i hans moders liv. Han skulle vara förmedlare av nådens evangelium, därför att han passade perfekt för denna uppgift. Du förstår, om det är något du inte slutför, så kommer du alltid att tänka: ”Mitt misslyckande berodde på att jag inte slutförde det. Hade jag gjort det, så hade jag känt mig nöjd.” Så jag ser på mig själv och säger: “Misslyckandet beror på mig. Jag slutförde det inte.” Jag har gjort en intressant iakttagelse angående de som är buddister. När en person säger han är buddist så frågar jag honom vanligtvis: “Har du uppnått fullkomlighet och fullständig frid genom buddismen?” Och de svarar alltid genom att säga: ”Jag strävar mot det”. Jag har aldrig mött någon som hävdar att de uppnått fullkomlighet. De håller alltid på att arbeta mot det. Det är alltid den här moroten i änden på pinnen. ”Jag arbetar fortfarande mot det. Jag hoppas. Jag fortsätter att sträva. Om jag försöker lite hårdare kan jag kanske uppnå målet, kan jag kanske nå fram. Kanske kan jag hitta frid och fullkomlighet. Jag strävar mot det.” Aposteln Paulus hade noggrant följt Guds lag. Han hade fullföljt den hela vägen. Han skriver om sig själv: "i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man." (Fil 3:6) Paulus talar om hur han hade en större iver jämfört med sina kamrater, om sin nöd för de förlorade, och hängivenhet till Gud. Han följde nitiskt lagen. Trots detta kände sig Paulus tom och frustrerad och han kunde inte nå fram. Och det var därför, när han insåg den underbara sanningen om Jesus Kristus, som han blev så förvandlad, därför att han hade följt lagen så noggrant han bara kunde och ändå inte funnit frid. Petrus kunde dock inte vara sändebud för nåden, eftersom han inte hade följt lagen så noggrant. Petrus skulle kunna tänka: ”Om jag ändå hade följt lagen, så kanske jag hade uppnått målet. Så Paulus var särskilt förberedd av Gud för att ta emot evangeliet om nåd, och det kom till honom genom en direkt uppenbarelse från Jesus Kristus. Han lärde sig inte detta i kyrkan i Jerusalem eller från apostlarna och bröderna där. Han blev undervisad genom en direkt uppenbarelse från Jesus Kristus. Ni har hört hur jag tidigare uppträdde som jude, hur jag ytterst våldsamt förföljde Guds församling och försökte utrota den, och hur jag gick längre i judendomen än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade jag för mina fäders stadgar. (Gal 1:13-14) ”Jag var bäst i klassen! Jag gick hela vägen. Jag gick helt in för lagen och för judendomen.” "Längre än många jämnåriga, mer fanatiskt än de.” “Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd, beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna. Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor till råds. (Gal 1:15–16) När Paulus mötte Jesus på vägen till Damaskus, så vände han 180 grader från att förfölja Jesus till att följa Jesus. Vilken revolution, en fullständig revolution! Paulus sökte sedan inte upp de kristna bröderna för att lära sig allt om tron, utan han begav sig ut i öknen och tillbringade flera år i öknen i Saudiarabien. Där väntade han på Gud och tog emot uppenbarelsen om nådens evangelium, direkt från Jesus. Så detta är inte Paulus evangelium. Det är Jesu Kristi evangelium som gavs till Paulus, som i sin tur har förmedlat det till oss. Detta är sanningen om Kristus, den frälsning som nu erbjuds till oss genom vår tro på Honom. "Jag brydde mig då inte om fråga människor till råds.” Jag for inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och vände sedan tillbaka till Damaskus. (Gal 1:17) ”Jag återvände inte ens till Jerusalem.” Först tre år senare for jag upp till Jerusalem (Gal 1:18) Så han for inte tillbaka till Jerusalem förrän omkring 6,5 till 7 år efter sin omvändelse. Han hade rest från Jerusalem till Damaskus för att fängsla de kristna, de som åkallade Gud. Han möttes av Kristus på vägen, så att när han kom till Damaskus var han en förvandlad man. Han betjänade de kristna som var där men insåg att han behövde veta mer. Han begav sig ut i öknarna i Arabien och väntade på Jesus, där han tog emot en härlig uppenbarelse under 3,5 år. Han återvände sedan till Damaskus för att stanna där och undervisade dem i tre år. Slutligen kom han sedan till Jerusalem. för att lära känna Kefas, [Petrus] och jag stannade hos honom i femton dagar. Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror. (Gal 1:18–19) Detta är den Jakob som skrev Jakobs brev, och som blev en av ledarna i den tidiga kyrkan. Det är inte den Jakob som var bror till Johannes som var fiskare. Han blev halshuggen innan Paulus kom dit. Men detta är alltså den Jakob, som var bror till Jesus Kristus. Han nämns i Markusevangeliet och Paulus identifierar honom här. Det som jag här skriver till er, det skriver jag inför Gud, jag ljuger inte. Sedan kom jag till trakterna av Syrien och Cilicien. (Gal 1:20-21) Sju år efter sin omvändelse begav sig Paulus från Damaskus tillbaka till Tarsus där han var född, och han återgick till att arbeta som tältmakare. Men jag var personligen okänd för Kristi församling i Judeen. De hade endast hört sägas: ’Han som tidigare förföljde oss predikar nu Evangelium om den tro han förut ville utrota.’ Och de prisade Gud för min skull. (Gal.1:22–24) Paulus hade inte någon nära kontakt med kyrkan i Jerusalem. I själva verket var de troende i kyrkan i Jerusalem, lite rädda för Paulus. De visste inte vad han var. Han skulle kunna ha varit en spion, och därför var de verkligen motvilliga till att välkomna Paulus i gemenskapen. Så Paulus betonar det faktum att hans evangelium inte var något som han hade fått av apostlarna eller av någon annan människa. Det var något som kom till honom genom en direkt uppenbarelse från Jesus Kristus. Slut av del 2 För att gå till del 3) klicka här Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta avsnitt Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från Svenska Folkbibeln.

Galaterbrevet