Artikel

Mannen var en senator i delstaten Missouri, en skicklig advokat, och erkänd ateist. Hans fru var en gudfruktig och hängiven kristen kvinna. Det var inte konstigt att deras förhållande fick lida på grund av denna stora andliga klyfta, så hon beslutade att göra något åt saken. När hon och tre av hennes vänninor träffades en tisdag för sitt veckomöte, bad hon att de andra skulle göra ett avtal med henne att be för hennes mans frälsning. Varje morgon klockan tio skulle var och en av dem be för hennes man på detta vis: ”Gud, rör vid hans hjärta och dra honom till Jesus Kristus.” Alla var överens, och bad troget för senatorn varje morgon. Kvinnans man reste till kongressen medveten om att han hade ett extra svårt sammanträde framför sig. Många viktiga frågor skulle läggas fram under detta sammanträde, flera av vilka han själv hade författat. När den första dagen var över, kände han sig trött, men som han senare förklarade, kände han också något konstigt. Han visste inte vad det var, men han kände det som om något ovanligt höll på att ske. Någonting var annorlunda. Detta “någonting” gjorde skillnad. Det speciella sammanträdet var så hektiskt att senatorn knappast hade tid att ringa hem. När han kom tillbaka hem under kongressens uppehåll, förvånade han sin fru med att—för första gången någonsin— föreslå att de skulle gå till kyrkan tillsammans. Hans fru var naturligtvis överlycklig. Snart skulle den största överraskningen komma. När inbjudan gavs den söndagsmorgonen fick kvinnan se sina böner besvarade. Hennes man gick fram och tog emot Jesus Kristus som sin Herre och Frälsare. Därefter förändrades livet dramatiskt. Trots att de hade varit gifta i många år, fick de en ny början tillsammans i Kristus. Glad och tacksam över vad Gud hade gjort, talade kvinnan om för sin man att hon och hennes vänninor varje morgon hade bett om hans frälsning. “När började ni göra det?” frågade han. “Låt mig tänka efter”, sade hon. “Jag vet att det var en tisdag, därför att det var då vi träffades för att be.” När hon tittat i almanackan, hittade hon datumet. ”Här är det”, sade hon. “Det var här vi började att be för dig.” Hennes man tittade på datumet, och hans ögon lyste av spänning när han sade: ”Låt mig visa dig någonting.” Han öppnade sin dagbok till samma datum och pekade på en anteckning klockan elva på morgonen, precis klockan tio på morgonen i Missouri—där han hade skrivit: ”Jag har helt plötsligt ett enormt medvetande om mitt behov av Gud. Jag förstår inte vad som pågår.” Åh, denna bönens kraft! Och den här berättelsen är endast en av miljoner som visar de starka saker har skett genom denna enkla akt. Och ändå pratar vi ibland om bön som om det vore den sista utvägen, det svagaste av våra vapen. Hur många gånger, när ett behov uppstår, har du inte hört dig själv eller andra säga: ”Jag antar att allt vi kan göra är att be.” Allt vi kan göra?! Sanningen är att bön är det starkaste vapen vi har, och den viktigaste aktiviteten för oss som kristna. Istället för det sista desperata försöket, efter att allt annat har misslyckats, bör bön vara den första resursen. Bön bör stå först på vår prioriteringslista, för världen omkring oss är verkligen i desperat behov av bön. Bön öppnar dörren för Gud att på underbara sätt påverka ditt och andras liv. Men alldeles för många av oss har ett odugligt eller obefintligt böneliv. Det kan ändras. Det måste ändras. Denna bok, en samling studier om bön, visar oss Bibelställen, tankar, och principer på vilka vi kan bygga ett effektivt böneliv. När du använder dem i ditt liv, kommer du att se, precis som Senatorn från Missiouri, att det kommer att förändra ditt liv. Ett dynamiskt böneliv mjukar upp hjärtan, flyttar berg, och ger dig en helt ny, djupare gemenskap med Gud. Denna text är hämtad ur boken: Bönen vår fantastiska förmån Av Chuck Smith (översättning av Sunny Nyman) Vill du läsa mer klicka här