Fil del 2) 1:6-17
Och jag är övertygad om att han som har
börjat ett gott verk i er också ska fullborda
det till Kristi Jesu dag. (Fil 1:6)
Det är den dag då Jesus kommer tillbaka för att hämta
sin församling och jag är övertygad om att Gud är mäktig
att fortsätta det arbete som Han börjat, men tyvärr har vi
ofta inte den tilliten.
I Hebréerbrevet kallas Jesus för trons upphovsman och
fullkomnare och vi behöver lita på att Gud kommer att
slutföra det Han har påbörjat. Han är inte som vi, Han
startar inte en massa projekt som Han inte avslutar.
Det finns ett annat bibelställe som säger: ”Herren ska
fullborda sitt verk för mig.” (Ps 138:8)
Han kommer att fullborda sin Andes verk i ditt liv. Han
har påbörjat det och Han kommer att slutföra det. Han
är trons upphovsman och fullkomnare.
Det är inte mer än rätt att jag tänker så
om er alla, för jag har er i mitt hjärta. Både
när jag bär bojor och när jag försvarar och
befäster evangeliet delar ni alla nåden med
mig. (Fil 1:7)
Filipperbrevet har en personlig ton och Paulus öppnar
verkligen sitt hjärta för filipperna och det finns en enhet
mellan Paulus och församlingen. De har tillsammans
delaktighet i Guds nåd.
Filipperna ger en gåva till Paulus som vid denna tidpunkt
sitter i fängelse på grund av sitt försvar för evangeliet. De
delar med sig till honom under dessa omständigheter.
Gud är mitt vittne att jag längtar efter er
alla med Kristi Jesu ömhet. (Fil 1:8)
Paulus säger: "Kristi kärlek driver mig, och jag längtar
efter er med en medkänsla som Jesus Kristus lagt i mitt
hjärta för er."
Och min bön är att er kärlek ska överflöda
mer och mer och ge insikt och gott omdöme, (Fil 1:9)
Paulus tackade Gud för den gemenskap de hade
tillsammans, men han bad också för dem att deras kärlek
skulle överflöda allt mer, och att de skulle förstå vad som
var viktigt.
Det finns en fras som lyder: ”Att lära känna Honom är
att älska Honom.” Anledningen till att Jesus säger: "Lär
av mig”, är att Han vill att du ska veta hur mycket Han
älskar dig.
Lär av Honom och lär dig att förstå hur mycket Han
älskar dig – för Jesus vet att ju mer du lär känna Honom,
desto mer kommer du att lära känna Hans kärlek till dig.
Ju mer du lär känna Jesu kärlek till dig, desto mer
kommer du att besvara denna kärlek och när du lär
känna den kommer du att kunna flöda över mer och mer
i Hans kärlek.
så att ni kan avgöra vad som är viktigt och
vara rena och fläckfria på Kristi dag, (Fil 1:10)
Paulus talar återigen om Jesu återkomst. Jesus är kapabel
att ta hand om dig, tills den dag Han kommer tillbaka.
Paulus önskar också att filipperna ska växa till mer och
mer i kärlek och kunskap, så att de kan leva efter det som
är viktigt och vara rena. [Rena i SBF är översatt sincere i
KJV, ö.a.]
Det engelska ordet sincere kommer från det latinska ordet
sincere och är egentligen två ord: sin som betyder ’utan’,
och cere som betyder ’vax’.
Under romartiden fanns det en hel del hantverkare. Alla
kunde på något sätt hålla i hammaren och mejseln och
de karvade i marmor. Det fanns alla typer av statyer under
antiken, och om man går på muséer idag kan man se rad
efter rad med marmorstatyer. Att bearbeta marmor var
helt enkelt något som var mycket vanligt på den tiden.
Nu var det inte så att alla var skickliga på att arbeta med
marmor. Det kunde vara så att någon försökte forma näsan
på en staty, men slant och slog sönder den.
Men hantverkarna var då väldigt smarta. De tog mald
marmor och blandade med vax så att de kunde bearbeta
den. Statyn kunde få en näsa av vax som såg så äkta ut
att man inte kunde se skillnaden.
Någon skulle kunna gå ner till affären, se en vacker staty
och säga: "Åh, jag gillar den där. Den vill jag ha i vår hall."
Han kanske köpte denna staty och tog hem den och ställde
den i sin hall, men en varm sommardag när han kom hem
hade näsan på statyn smält och runnit ner över läpparna.
Då förstod han att det var vax i den.
Så det latinska ordet sincere, ’utan vax’, betyder oförfalskad,
äkta och det var så Paulus ville att filipperna skulle vara:
Äkta i sin tro och utan falskhet.
rika på rättfärdighetens frukt (Fil 1:11)
Paulus ville också att de skulle fyllas med rättfärdighetens
frukt som är kärlek, glädje och frid.
som Jesus Kristus ger, Gud till ära och
pris. Jag vill att ni ska veta, bröder, att
det som hänt mig snarare har lett till
framgång för evangeliet. (Fil 1:11-12)
Filipperna hade följt Paulus tjänst. De visste att han hade
blivit gripen i Jerusalem, att han suttit fången i Cesarea
och att han varit en politisk bricka i två år.
De visste att han hade vädjat till kejsaren och att han nu
satt fången i Rom. Filipperna älskade Paulus och
respekterade honom högt, och att då inse att han faktiskt
satt i fängelse på grund av falska anklagelser, utan någon
grund, måste ha verkat som slöseri med hans talang.
Paulus hade varit mycket upptagen med att gå ut och
sprida evangeliet och nu när han satt i fängelse, verkade
det som om Gud hade gjort ett fruktansvärt misstag
eftersom Han tillät denne korsets krigare att sitta
inspärrad i ett fängelse.
Många gånger förstår vi inte varför Gud tillåter vissa
saker i våra liv, och från vår synvinkel har Gud gjort ett
allvarligt misstag.
Har du själv någon gång i ditt liv trott att Gud gjort ett
misstag? I mitt eget liv har det hänt många gånger. Jag
har befunnit mig i situationer där omständigheterna varit
sådana att jag trott att Gud måste ha gjort ett misstag.
Men Paulus försäkrar dem nu, att vad som egentligen
hänt, är att Gud använt honom för att ge evangeliet
framgång.
Det är underbart att kunna se Guds hand även när saker
är till nackdel för oss, saker som vi själva inte skulle valt,
men där vi ändå kan förstå att Gud förmodligen har sin
hand i det hela.
Häromdagen när jag lämnade huset för att åka till kyrkan
tänkte jag plötsligt: "Åh, jag har glömt mina glasögon!"
Jag gick tillbaka in i huset för att hämta dem men de låg
inte på bordet, och då upptäckte jag att de låg i min ficka.
Det kallas för senilitet. Det kommer med åldern. :-)
När jag gick tillbaka ut till bilen kom denna tanke till mig:
"Jag undrar om Herren skyddade mig från en olycka?"
Du vet, olyckor kan inträffa med en sådan precision, med
en blixtsnabb timing, så bara ett ögonblicks fördröjning
skulle mycket väl kunna skydda mig från någon olycka
på vägen.
Så jag sa: "Tack Herre. Du vet saker som jag inte vet
och Du vakar till och med över dina dumma små får, och
Du tar hand om dem som inte har tillräckligt med förnuft
att ta hand om sig själva. Vad det än var, oavsett syfte,
tack Herre! Jag är tacksam för att Du vakar över mig.”
Det är viktigt att förstå, att vad som än händer mig,
händer för ett gott syfte. Gud har en plan för mitt liv.
Paulus säger i Romarbrevet: ”Vi vet att allt samverkar
till det bästa för dem som älskar Gud”. (Rom 8:28)
Paulus såg det goda som Gud lät ske när han satt i
fängelse. Han uppmuntrade dem som var benägna att
tvivla på Gud eller Hans godhet, på grund av att en
sådan betydelsefull apostel satt i fängelse och vars liv
slösades bort.
Paulus försäkrade dem att Gud hade sin hand i det hela.
Guds syften uppnåddes genom denna fängelsevistelse.
"Jag vill att ni ska veta, bröder, att det som hänt mig
snarare har lett till framgång för evangeliet."
När Paulus fördes till Rom och hamnade i en enorm
storm på Medelhavet, hade han först varnat kaptenen
för att sätta segel.
Han sa: "Jag upplever att vi kommer att möta en verklig
fara." Men kaptenen sa till den romerske officeren: "Vad
vet den där killen om havet. Jag är kapten och har varit
på dessa hav i hela mitt liv, och Paulus är en landkrabba
och vet ingenting. Vi kan visst segla."
Så officeren sa: "Okej, sätt segel!" Sedan hamnade de
i en fruktansvärd storm där de under fjorton dagar varken
kunde se solen eller stjärnorna. Masten bröts, och fartyget
kastades fram och tillbaka i Medelhavet.
De kastade all sin last överbord, och tillslut hoppades de
bara på havets barmhärtighet.
Alla var sjösjuka och eländiga. Efter fjorton dagar reste
sig Paulus upp och sa till dem: "Jag sa ju att ni inte skulle
ha gett er iväg."
Paulus fortsatte: "Var vid gott mod. Herrens ängel kom
till mig igår kväll och berättade för mig att fartyget kommer
att gå under och förstöras, men att alla ska bli räddade."
Herren ville nå guvernören på ön Malta, och allt var bara
ett ovanligt sätt att få Paulus dit.
Det ingick inte i deras resplan så Gud lät dem ta en omväg
till Malta. Det fanns inte en chans att Paulus skulle kunnat
övertala kaptenen att segla till Malta.
Herren hade själar på Malta som Han ville nå, och Paulus
fick en stor upplevelse när han vittnade för invånarna där.
En verklig väckelse började och jag är säker på att Gud
fortsatte verka på Malta som ett resultat av Paulus besök.
Att Paulus togs med som en fånge på sjöresan, att han
kom till Malta och därefter till Puteoli och sedan vidare till
Rom – allt detta ledde till framgång för evangeliet.
Det har nu blivit klart för hela pretoriet
och alla andra att det är för Kristi skull
jag sitter fängslad, (Fil 1:13)
Pretoriet var förmodligen Neros palats i Rom. Enligt andra
historiska källor, kom många av Neros tjänare till tro på
Jesus Kristus.
och min fångenskap har gjort de flesta
av bröderna så övertygade i Herren att
de vågar predika Guds ord ännu mer
oförskräckt. (Fil 1:14)
De såg hur orädd Paulus var, att han vittnade frimodigt
och att han ledde många av de kejserliga vakterna till
Jesus Kristus.
Paulus djärva vittnesbörd gav många av dem mod att
också börja vittna frimodigt om Herren. Paulus sa: "Det
som hänt mig har fört med sig något gott.
Allt ordnar sig. Gud verkar i detta. Mina fängelsestraff och
de erfarenheter jag gjort, har faktiskt medfört framgång för
evangeliet."
En del drivs visserligen av avund och
rivalitet, men en del predikar Kristus
med goda avsikter. De gör det av kärlek,
för de vet att jag är satt till att försvara
evangeliet. De andra predikar Kristus
av rivalitet, med orena motiv, och tror
att de kan göra min fångenskap tyngre. (Fil 1:15-17)
Eftersom Paulus var en stark och dynamisk ledare hade
han både vänner och fiender. Detta är priset för ledarskap.
Bara det faktum att Gud använder någon på ett speciellt
sätt kommer att skapa fiendskap och svartsjuka i
människors hjärtan, och Paulus var inget undantag.
Det fanns de som var avundsjuka på Paulus tjänst och
på vad Gud gjorde genom honom, och de trodde att de
kunde dra nytta av att han satt i bojor.
De ville gå ut och försöka arbeta utifrån rivalitet. Deras
motiv var avund och rivalitet gentemot Paulus och de
ville bygga upp sin egen lilla församling eller något
liknande.
De hade fel motiv i vad de gjorde, men det faktum att
de utförde något i Guds rike gladde Paulus och jag tycker
att detta är ett underbart exempel på en sann Guds
tjänare. Han bryr sig inte om vem som får äran, allt han
bryr sig om är att Kristi verk blir utfört.
Så om Gud välsignar en annan kyrka så att den spricker i
sömmarna, prisa Gud! Guds Ande rör sig i deras hjärtan.
I stället för att man känner sig avundsjuk, eller upplever
att man tävlar med andra och säger: "Jag vet inte varför
Gud välsignar dem när vi är så mycket bättre", kan man
glädja sig över att Gud är i rörelse och att Hans verk blir
utfört.
Så även om en person kommer med fel motiv och säger:
"Jag tycker inte om den där Chuck Smith. Jag är bitter på
honom och jag tänker bryta loss en del av hans församling.
Vi kommer att etablera vårt eget arbete i samma område,
och plocka upp dem som är missnöjda och alla andra
som lämnar den kyrkan.”
Om detta skulle hända så borde jag säga: ”Prisa Herren,
det finns en annan plats att mötas för människor som är
missnöjda med mig och inte längre kommer hit. Kristus
predikas där och folk blir betjänade. Ledarna har kanske
inte rätt motiv i sina hjärtan, men det spelar ingen roll.”
Så trots att några av dem som predikade hade fel motiv
och drevs av rivalitet, och faktiskt försökte göra Paulus
lidanden tyngre, säger Paulus: "Jag är glad över att Guds
verk sprider sig i detta område."
Slut av del 2
För att gå till del 3) klicka här
Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta
avsnitt. Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade
från Svenska Folkbibeln.
Filipperbrevet
