Fil del 4) 2:1-13
Om ni nu har tröst hos Kristus, om ni får
uppmuntran av hans kärlek, gemenskap
i Anden och medkänsla och barmhärtighet,
gör då min glädje fullkomlig genom att ha
samma sinnelag och samma kärlek och
vara ett i själ och sinne. (Fil 2:1-2)
Paulus vädjar till dem nu och det är en mycket stark vädjan:
”Om ni nu har tröst hos Kristus, om ni får uppmuntran av
hans kärlek”.
Det finns verkligen tröst i Kristus. Hur mycket tröst och
uppmuntran får vi inte av Jesus och av Hans kärlek,
särskilt i tider av sorg.
Paulus skriver här att han vill att filipperna ska göra hans
glädje fullkomlig genom att ha gemenskap i Anden, ha
medkänsla med varandra och visa barmhärtighet.
Aposteln Johannes säger i sitt tredje brev v.4: "Inget
gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen.”
Paulus säger här i Filipperbrevet: ”gör då min glädje
fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma
kärlek och vara ett i själ och sinne”.
Sök inte konflikt eller tom ära. Var i
stället ödmjuka och sätt andra högre
än er själva. (Fil 2:3)
[Konflikt kan också översättas egennytta enligt SFB, a.ö.]
Vill du vara stor i Guds rike? Lär dig då att vara en
tjänare. Det är intressant hur dessa ord av Paulus så ofta
ignoreras av församlingen.
Jag har tidigare berättat att jag bröt med det samfund jag
förut var verksam i, därför att de ville att vi pastorer skulle
få människor att tävla - för att motivera dem att ta med
folk till kyrkan t.ex.
Ledningen menade, att även om tävlande mellan människor
kommer från den gamla mänskliga naturen, behövde vi inse
att de flesta människor som vi betjänade faktiskt fortfarande
var världsliga. Därför måste vi också använda världslig
motivation.
Vi uppmanades att ringa en annan pastor och be honom
utmana sin församling i vem som kunde få flest människor
till kyrkan: ”Vi kommer att tävla med er om vem som får
flest besökare.”
Sedan förväntades kyrkan som förlorat tävlingen bjuda kyrkan
som vunnit på middag och kyrkan som vunnit skulle då bli
hedrad.
Du vet: "Vi vill vara främst så att vi kan bli ärade." Detta är tom
ära och själviskhet, eller strävan efter tom ära. Hur många
gånger händer det inte att detta är den drivkraft som används
inom kyrkan? Man får människor att tävla, att kämpa sig fram
och att sträva efter tom ära.
Så här kan det låta: ”Herren har talat om för mig att vi ska ha
små fönster med målat glas. Man kan köpa sitt eget fönster
och sätta in sitt namn eller namnet på sin make/maka i ett fönster
och alla kommer att se era namn.”
Låt ingenting få dig att handla utifrån själviskhet och sök inte
efter tom ära! Det är fel motiv för att tjäna Gud. ”Var i stället
ödmjuka och sätt andra högre än er själva.”
Se inte till ert eget bästa utan också
till andras. (Fil 2:4)
Se inte bara till era egna behov, utan se till vad andra omkring
er behöver.
Var så till sinnes som Kristus Jesus
var: (Fil 2:5)
Gud, verka i oss nu med Din Ande, eftersom vi nu går in i det
allra heligaste. Vi kommer nu till hjärtat av vad det handlar om.
Hjärtat i den kristna tron handlar om: Mina attityder – min
inställning till mig själv och min inställning till andra. Hur är
min inställning till mig själv? Hur är min inställning till andra?
”Var så till sinnes som Kristus Jesus var.”
"Vet du vad han hade fräckheten att be mig att göra? Jag
sa till honom att jag ville tjäna Herren och den assisterande
pastorn gav mig en sopkvast och bad mig att sopa utanför.
Jag som betalar folk för att städa utanför mitt eget hus! Vet
han inte vem jag är och hur mycket jag bidragit till kyrkan?”
”Var så till sinnes som Kristus Jesus var.”
Han var till i Guds gestalt men räknade
inte jämlikheten med Gud som segerbyte, (Fil 2:6)
Jesus räknade inte jämlikheten med Gud som ett segerbyte.
Han var hos Gud. "I begynnelsen var Ordet, och Ordet var
hos Gud, och Ordet var Gud.” Joh 1:1 Så Jesus var till i Guds
gestalt men höll inte fast vid jämlikheten med Gud.
Ändå kan människor säga: "Vet de inte vet vem jag är? Vet
de inte hur viktig jag är? De erbjöd sig inte ens att bära min
resväska?"
”Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med
Gud som segerbyte”.
utan utgav sig själv och tog en tjänares
gestalt och blev människan lik. (Fil 2:7)
Jesus steg ned när Han utgav sig själv: Han som från början
var jämlik med Gud, utgav ändå sig själv. Han kom som en
tjänare och blev människan lik.
När han till det yttre hade blivit som en
människa, ödmjukade han sig och blev
lydig ända till döden – döden på korset. (Fil 2:7-8)
Från härlighet och jämlikhet med Gud till det grymma romerska
korset där Han hängde och utstod hånskratt och vrede från folk.
Han var föraktad och förkastad av människor.
Vilket enormt steg nedåt, från den högsta höjden ner till döden
på ett kors, omgiven av mördare. Detta väldiga steg var Jesus
villig att ta för oss. ”Var så till sinnes som Kristus Jesus var.”
Därför har Gud också upphöjt honom (Fil 2:9)
Nu ser vi hur Jesus också steg upp. För Gud hade sagt i
Ps 16:10: ”för du lämnar inte min själ åt dödsriket, du låter inte
din Helige se förgängelsen”.
”Därför har Gud också upphöjt honom”
över allting och gett honom namnet över
alla namn, för att i Jesu namn alla knän
ska böjas, i himlen och på jorden och under
jorden, och alla tungor bekänna att Jesus
Kristus är Herren, Gud Fadern till ära. (Fil 2:9-11)
Så Jesus gick från härlighet till härlighet, men utstod korset
däremellan. Han utgav sig själv.
Det är viktigt att vi har samma sinnelag som Jesus, att vi är
villiga att sätta oss själva åt sidan och bli tjänare åt andra.
Vi ska inte ha för höga tankar om oss själva, utan se det som
en förmån att vara Jesu Kristi tjänare. "Ödmjuka er inför Herren,
så ska han upphöja er.” (Jak 4:10)
Jesus är förebilden, Han ödmjukade sig själv, men: ”Därför har
Gud också upphöjt honom, över allting och gett honom namnet
över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen
och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att
Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.”
Folk kanske inte vill göra den bekännelsen nu och kanske
säger att de är herre över sitt eget liv: "Jag är herre över mitt
öde. Jag är kapten för min själ. Mitt huvud är blodigt men har
inte böjt sig för någon."
Men en dag kommer alla att bekänna att Jesus Kristus är
Herre. De människor som talar så nedlåtande om Honom nu
och hånar Hans namn, de som använder Hans namn slarvigt
i svordomar och de som uttalar sig negativt om Honom, en
dag ska också de böja sina knän och de ska bekänna att
Jesus Kristus är Herre, Gud Fadern till ära.
Problemet är att på den dagen kommer deras bekännelse inte
gälla frälsning. Paulus säger i Rom 10:9-10: ”För om du med
din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att
Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med
hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man
och blir frälst.”
Men det kommer inte att bli så på den dagen. Bekännelsen
kommer inte att handla om frälsning, utan vara ett fördömande
av dem själva. "Ja, Han är Herre. Jag hade fel i att förkasta
Honom som Herre i mitt liv."
Därför, mina älskade, ni som alltid varit
lydiga, inte bara när jag var hos er utan
ännu mer nu när jag inte är hos er: arbeta
med fruktan och bävan på er frälsning, (Fil 2:12)
Tyvärr stannar många människor precis där och det ges enormt
många uppmaningar om gärningar och hur viktigt det är att vi
arbetar med fruktan och bävan på vår frälsning.
Snarare än att arbeta på vår frälsning, brukar det tolkas: "arbeta
med fruktan och bävan för er frälsning.” Vi uppmanas till alla
slags gärningar vi borde göra för Gud, för att bli frälsta.
De som betonar ett "gärnings” evangelium – vilket faktiskt inte
är ett evangelium, eftersom de säger att vi måste arbeta för att
bli frälsta, vilket inte är goda nyheter utan dåliga nyheter – de
använder ofta denna text, men de fortsätter inte till nästa vers
där Paulus förklarar:
för det är Gud som verkar i er, både
vilja och gärning, för att hans goda
vilja ska ske. (Fil 2:13)
Slut av del 4
För att gå till del 5) klicka här
Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta
avsnitt. Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade
från Svenska Folkbibeln.
Filipperbrevet
