Fil del 9) 4:1-7

Stå därför fasta i Herren, mina älskade och efterlängtade bröder, (Fil 4:1) Vilka vackra ord av Paulus till församlingen, ord som kommer från hans hjärta. Mina bröder, som jag innerligt älskar och längtar efter." min glädje och min krona, mina älskade! (Fil 4:1) Han utgjuter sitt hjärta och sin kärlek till dem som han betjänat och som betjänat honom. Det fanns två kvinnor i Filippi som grälade och bråkade med varandra. Det hör inte hemma i församlingen och Paulus säger: Jag uppmanar Evodia (Fil 4:2) Och det finns inget s i namnet. Det skulle göra det till ett maskulint namn, men i grekiskan är det tyvärr ett kvinnligt namn, Evodia. Jag uppmanar Evodia och uppmanar Syntyche att vara eniga i Herren. (Fil 4:2) Låt oss inte gräla. Låt oss inte bråka och skapa splittring i Kristi kropp. Låt oss vara eniga i Herren. Ja, även dig, trofaste medarbetare, ber jag: (Fil 4:3) Vi vet inte vem Paulus hänvisar till här. Det har varit en hel del gissningar. Förmodligen är alla fel. Men medarbetaren skulle kunna vara någon som Paulus hade arbetat tillsammans med. Kanske skrev han till fångvaktaren i Filippi som hade blivit frälst (Apg 16). Det finns andra, jag tror det var Tertullium, en av de tidiga kyrkofäderna, som menar att Paulus här skriver till sin fru. Men det är knappast möjligt. hjälp dessa kvinnor som har kämpat med mig i evangeliets tjänst, tillsammans med Clemens och mina andra medarbetare som har sina namn i livets bok. (Fil 4:3) När Paulus reste till Filippi delade han först evangeliet vid floden där en grupp kvinnor hade samlats för bön. Bland dem var Lydia, som sålde purpurtyger (Apg 16). Den följande veckan berättade kvinnorna om detta för sina vänner och en stor skara människor samlades för att höra Paulus predika evangeliet om Jesus Kristus. Guds verk började faktiskt med kvinnorna. Många av dem kom till tro och blev frälsta och döpta. De hade en mycket viktig del i tjänsten i församlingen i Filippi. "Hjälp dessa kvinnor som har kämpat med mig i evangeliets tjänst, tillsammans med Clemens och mina andra medarbetare som har sina namn i livets bok." I Lukas evangelium kapitel 10, berättas om de sjuttio lärjungarna som hade skickats ut två och två av Jesus. De kom tillbaka och sa: "Herre, det var fantastiskt. Många människor blev helade. Människor som var blinda fick ögonen öppnade och Herre, även de onda andarna lydde oss." Jesus sa till dem: ”Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är skrivna i himlen." Det är det viktigaste. Inte vad Gud gör genom våra liv, utan att våra namn är skrivna i himlen. Det är vad som verkligen är viktigt för oss. Gud har en bok som heter Livets bok och det är spännande att tänka på att mitt namn finns i Hans bok, Livets bok. I Uppenbarelseboken 20 står det om den stora vita tronen och Guds dom: ”Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar ... Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.” Här står det om Livets bok. Det är intressant för mig att Gud har denna bok i himlen, Livets bok, och namnen på dem som är arvtagare till det himmelska riket. De är utsedda av Gud (Ef 1:4) för att dela evigheten med Honom och Han har skrivit in deras namn i Livets bok. När skrev Gud mitt namn i Livets bok? När skrev Han ditt namn i Livets bok? Du kanske säger: "Jag blev frälst den 2 oktober 1968 så jag antar att Gud skrev mitt namn i Livets bok den dagen." Nej! Vi läser i Uppenbarelseboken att våra namn var skrivna i Livets bok innan världens skapelse. Hur kunde Han göra det? För att Han är Gud och så mycket smartare än vad vi är och allvetande, Han vet allt och eftersom Han vet och känner till allt, kan Han inte lära sig något. Det är omöjligt för Gud att lära sig något. Han har alltid vetat vilka som kommer att bli frälsta och därför skrev Han deras namn i Livets bok innan Han lade jordens grund. Är du inte glad? Han visste att du skulle bli frälst och skrev ditt namn där innan Han lade jordens grund. Paulus säger om sina medarbetare: "Som har sina namn i livets bok". Detta är något som Jesus talar om och som även Paulus nämner, liksom Johannes i Uppenbarelseboken. Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er! (Fil 4:4) Återigen, lägg märke till att glädjen är i Herren. Det finns alltid anledning till att glädja sig i Herren. Jag kan glädjas eftersom Han skrev mitt namn i Livets bok före världens skapelse. Åh, tack, Herre! Jag kan glädjas i Herren. ”Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er!” En ledsen, sur kristen är inget bra vittne för evangeliet om Jesus Kristus. Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. (Fil 4:5) [I KJV står det moderation som betyder måtta. Det grekiska ordet betyder både måtta och vänlig, ö.a.] Det vill säga, lev måttligt, inte i överdåd. Det finns ingen plats i det kristna livet för en extravagant livsstil. Lev måttligt. Varför? Därför att Herrens ankomst är nära. Vi ska inte vara alltför involverade i det som hör till världen. Herren kommer. Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. (Fil 4:6) Svaret på oro är bön. Bön och överlämnande av det som bekymrar mig. De saker som orsakar att jag oroar mig, är vad jag måste be för. Och när jag ber för dem, måste jag lita på att Gud tar hand om dem. Det är viktigt att jag vet att när jag överlämnat dem till Gud, så är de i Hans händer och Han kommer att verka i allt detta till sin ära. Situationen kanske inte är som jag önskade att den var, men jag tackar Gud att det inte är jag som har kontrollen. Jag tackar Gud för att han har kontroll över de omständigheter som råder. Om jag hade kontrollen över mitt liv, skulle jag kunna skapa en enorm röra och tro att jag bara gjorde det som var bra. Men du vet, om du bara låter ett barn göra som det vill, kommer det endast att äta glass och godis och ingenting annat. Så skulle jag hantera även mitt eget liv - göra det sött och ljuvligt och lägga varm kola och vispad grädde med rostade mandlar på toppen. ”Jag vill ha en bädd av rosor, Herre. Jag vill ta det lugnt.” Men det är inte alltid så. Många gånger möter jag svårigheter. Det finns saker som jag inte förstår, men min tro testas och den utvecklas eftersom jag lär mig att lita på Gud även när jag inte kan se någon väg framåt. Även om inte saker blir som jag önskar, litar jag fortfarande på Herren och jag lär mig att Han har en bättre plan. Då kan jag säga: ”Ja, det var tufft, ja, det gjorde ont. Jag gick igenom lidande. Men åh, vilka lärdomar jag fått som jag inte skulle byta mot någonting eftersom jag har vuxit oerhört och min vandring och relation med Gud har blivit starkare genom det hela. Det som jag vunnit i min relation med Honom väger mycket tyngre än den kamp jag gick igenom.” Så här lyder en sång jag minns: "Längre fram kommer vi förstå allt. Längre fram kommer vi förstå varför. Bli glad igen min bror, lev i solskenet. Vi kommer snart förstå allt." Denna sång tror jag skrevs under depressionen. Det var hårda tider nere i södern. Det var en sång till uppmuntran. De som lever gudfruktigt i Kristus Jesus kommer att få lida förföljelse. Det kommer inte att bli lätt men Herren kommer att vara där. Herren kommer att ge dig styrka och hjälpa dig. Så be över dina bekymmer och din oro, ge dem till Herren. Kasta alla dina bekymmer på Honom eftersom Han bryr sig om dig. Bön, åkallan och tacksägelse är tre aspekter av bön. Bön är en mycket bred term som beskriver gemenskap med Gud. Bön är inte en monolog. Det är en dialog. Det är viktigt att vi väntar på att Gud ska tala till oss, liksom det är viktigt att tala med Gud. Många människor ser på bön som en monolog. ”Jag ska tala med Gud och när jag talat klart, reser jag mig upp och går. Jag brukar aldrig vänta på att Gud ska svara.” Genom åren har jag kommit till slutsatsen att det är viktigare att Gud talar till mig än att jag talar till Honom. Jag är övertygad om att vad Gud har att säga till mig är mycket viktigare än vad jag har att säga till Gud. Jag har försökt utveckla den lyssnande delen av bönen. Bön är gemenskap med Gud och att lyssna in det Han talar till mitt hjärta. Jag får utgjuta mitt hjärta för Honom, vänta på Honom, tillbe Honom och älska Honom. Allt detta är en del av bönen. En annan del av bönen är åkallan: mina önskningar, där jag talar om för Gud vad jag behöver i mitt liv och vad andra omkring mig behöver i sina liv. Det kan gälla dig personligen, men de kan också vara förbön för andra. Det finns önskningar som i snäv bemärkelse gäller mina egna behov och bön i vidare bemärkelse som gäller behoven hos dem omkring mig, vilket är förbön. Sedan finns det tacksägelse, som är en annan aspekt av bön. När vi ser på Herrens bön som en förebild för vår bön - "Vår Far i himlen”, och ”låt ditt namn bli helgat” - ser vi att det börjar med ett erkännande av Gud och Guds storhet och ära. Guds namn. Vi ber att Guds namn ska vara helgat. En begäran i vid bemärkelse: ”Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden som i himlen.” Och en begäran i en snävare mening: ”Ge oss i dag vårt dagliga bröd. Och förlåt oss våra skulder, så som vi förlåter dem som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda.” Lovprisning, ära och tacksägelse: "För riket är ditt, och makten och äran i evighet. Amen." Bönen börjar med tillbedjan, slutar med tillbedjan och däremellan kommer våra önskningar och vår förbön. Så vi ser att bön är åkallan, tacksägelse och att Gud får veta våra önskningar. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. (Fil 4:7) Du kommer att uppleva en sådan frid. "Vad ska du göra?" "Jag har bett över det." "Ok, men vad ska du göra åt det?" "Jag har redan gjort något åt det, jag har bett." "Ok, men du kan inte bara be, du måste göra mer än så!" "Jag vet att Gud kommer att ta hand om det nu, jag har frid. Det är i Guds händer. Jag har lämnat det till Honom så att jag inte längre kämpar med det. Jag brottas inte längre med dessa frågor. Jag har lämnat dem till Gud och nu ska jag vila i Honom. Jag kommer att uppleva Guds frid.” Den frid som övergår mänskligt förstånd och ditt eget förstånd. Det går inte att förstå hur man kan känna en sådan frid mitt i sådan oro. Slut av del 9 För att gå till del 10) klicka här Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta avsnitt. Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från Svenska Folkbibeln.