Del 10)
4:17-31
Dessa människor är ivriga att vinna er (Gal 4:17)
Och många av dessa personer är mycket nitiska när de lägger fram
vad de har att säga.
men har inte rätt iver, utan vill skilja er från oss
för att ni med så mycket större iver skall hålla er
till dem. Det är bra att vara ivrig för det som är gott,
det gäller alltid, och inte bara när jag är hos er.
(Gal 4:17–18)
Paulus menar ungefär: ”De är ivriga att påverka er, men egentligen
drar de er bort från Gud, och deras avsikt är att ni skall ge understöd
till dem.” Paulus fortsätter:
Mina barn, som jag nu än en gång med smärta
föder, tills Kristus har tagit gestalt i er, (Gal 4:19)
Så Paulus svarar med en bön i födslovånda: "Mina barn, som jag
nu än en gång med smärta föder, tills Kristus har tagit gestalt i er,"
jag skulle önska att jag nu var hos er och kunde
ändra mitt tonfall, för jag vet mig ingen råd med
er. (Gal 4:20)
Att läsa något som är skrivet är många gånger svårt eftersom
man inte hör tonfallet i den skrivna texten. Många gånger så
är det hur något sägs som gör att man kan tolka vad som sägs.
Och detta kan vara det svåra när vi läser bibeln, eftersom jag
tror att vi många gånger misstolkar vad bibeln säger. Vi kan i
läsningen av texten läsa in ett tonfall som inte nödvändigtvis
finns där.
Till exempel, när Gud kom till Adam i Edens lustgård efter att
Adam hade varit olydig och Gud frågade: "Adam, var är du?"
Hur var tonfallet i Hans röst då?
Och jag är säker på att många gånger tror vi att tonen i rösten
lät som en polis som arresterar dig – redo att släpa iväg dig
till fängelset: "Adam, var är du?"
Men jag tror faktiskt att om vi hörde tonfallet i rösten, så skulle
vi höra en snyftning från en förtvivlad pappa vars barn precis
hade trasslat till det.
"Adam, var är du? Åh, Adam vad har du gjort?" Och jag hör
inte dom och åska i tonen i Guds röst, utan jag hör sorg i
Guds röst.
Många gånger tror jag att vi föreställer oss att Gud talar
dånande och starkt dömande över oss, när det i verkligheten
är så att Hans hjärta är krossat över vårt misslyckande, och
Hans önskan är att upprätta oss.
"Mina barn, som jag nu än en gång med smärta föder, tills
Kristus har tagit gestalt i er, jag skulle önska att jag nu var
hos er och kunde ändra mitt tonfall, för jag vet mig ingen
råd med er.”
Säg mig, ni som vill stå under lagen: (Gal 4:21)
”Förstår ni verkligen vad ni gör? Ni som vill ha en lagisk relation
till Gud, förstår ni verkligen vad detta innebär? Vet ni verkligen
vad det betyder?”
Där står skrivet att Abraham hade två söner,
en med sin slavinna och en med sin fria hustru.
Slavinnans son var född av mänsklig vilja, den
fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.
Detta har en djupare mening: de två kvinnorna
betecknar två förbund. Det ena kommer från
berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det
är Hagar. Ordet Hagar betecknar Sinai berg i
Arabien och motsvarar det nuvarande Jerusalem,
(Gal 4:22–25)
Det vill säga templet och lagen, och alla ritualer i relation till Gud
genom lagen och templet, motsvarar det nuvarande Jerusalem.
eftersom det lever i slaveri med sina barn. Men
det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår
moder. Det står skrivet: Gläd dig, du ofruktsamma,
du som inte föder barn, jubla högt, du som inte
känner födslovånda, ty den ensamma har många
barn, fler än den som har en man. (Gal 4:25–27)
Paulus citerar detta från Jesaja 54 och det är ett bibelställe
som handlar om Israel – när Gud åter igen kommer att upprätta
Israel till dess forna välsignelse som nation.
Och när de sedan ser tillbaka kommer de att se att Gud har
fört fram många fler barn från de icke-judiska nationerna än
från Israel.
Det handlar om den gråt och den förtret som de kommer att
uppleva när de inser att de har förkastat Guds Messias, och
när de ser hur Gud bland hedningarna har fört fram miljoner
människor till tro.
Hon som var ofruktsam har frambringat fler barn än hon som
hade en make – nationen Israel. Och så står de som är av löftet
de som är av Anden i kontrast till dem som är av köttet.
Paulus använder berättelsen om Hagar som en liknelse för att
förklara det köttsliga förbundet. Sara och Abraham försökte på
ett köttsligt sätt hjälpa Gud. [Abraham fick sonen Ismael genom
sin slavinna Hagar, 1Moseboken 16, ö.a.]
När Ismael var ungefär tretton år gammal och Abraham satt i
tältet sade Gud: "Abraham, jag ska ge dig en son." Abraham
svarade:
"Låt bara Ismael få leva inför dig!" Med andra ord: "Gud, lägg
inte på mig mer, jag är nöjd. Jag har Ismael. Jag har gett upp
om att få en son med Sara."
Men Gud sade: "Nej, genom Sara skall dina ättlingar bli kallade."
Löftessonen.
En son blev till i köttet, den andra sonen blev till genom ett
löfte. Detta är en bild av de två förbunden. Lagen relaterar
till köttet men löftesförbundet, det vill säga förbundet genom
Jesus Kristus, relaterar till Anden.
Alltså måste vi relatera till Gud antingen genom lagen eller
genom Anden. Genom laggärningar eller genom Anden.
"Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig." (Gal 2:16)
Så det ställer oss faktiskt inför: en sann relation med Gud kan
bara formas av Anden och vår tro på Jesus Kristus.
Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. (Gal 4:28)
Jag har som människa blivit adopterad och återlöst av Jesus
Kristus, och jag har blivit ett löftets barn.
Och som det var då, att han som var född efter
naturens ordning förföljde den som var född i
kraft av Anden, så är det också nu. (Gal 4:29)
Ismael retade Isak. Han gjorde narr av honom och hånade
detta lilla barn. Sara blev upprörd över det sätt på vilket Ismael
behandlade Isak och Sara sade: "Gör dig av med denna
slavinna, jag klarar inte mer."
Abraham blev sårad av detta eftersom han älskade Ismael,
han var ju hans son. Men Herren talade till Abraham och
sade: "Lyssna till din hustru Sara." Och Abraham körde ut
slavinnan och hennes son.
Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och
hennes son. Ty hennes son skall inte ärva
tillsammans med den fria hustruns son. Alltså,
bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den
fria hustrun. (Gal 4:30–31)
Slavinnan som betecknar lagen och berget Sinai kunde inte
leda människan till Guds välsignelser. Allt den kunde ge
människan var förbannelse.
Det är intressant det som hände när Israels barn kom in i det
förlovade landet genom Josua, och de kom till området Sikem.
Företrädare för sex stammar skulle vara på berget Gerissim
och företrädare för sex stammar skulle vara på berget Ebal.
De som var på berget Ebal, välsignelsens berg, sade inte
något eftersom lagen inte kunde frambringa en välsignelse.
Men de som var på berget Gerissim skulle tolv gånger säga:
"Förbannad är den man" [De uttalade förbannelse över dem
som bröt mot de bud som Gud gett dem, 5 Mos 27, ö. a.]
Och de skulle kalla ner detta, och det skulle eka i Sikems
dal där hela folkskaran befann sig.
Lagen kunde endast ge en förbannelse, den kunde inte ge
någon frälsning och den kunde inte leda en människa in i
Guds välsignelser. Det är Anden genom Jesus Kristus som
leder dig in i Guds välsignelse.
Vi är inte barn till slavinnan och vi relaterar inte till Gud
genom lagen. Vi relaterar inte till Gud genom våra gärningar
eller genom vår rättfärdighet.
Men vi relaterar till Gud genom löftena som Han har gett
till oss, de löften som vi genom tron tar emot, och därmed
också tar emot Guds välsignelser.
Lagen kunde inte leda oss in i Guds välsignelser, men vår
tro på Jesus Kristus får oss att flöda i Guds välsignelser.
Denna Paulus undervisning till galaterna är viktig, eftersom
vi alla tycks hålla fast vid ett koncept om belöning för det
goda vi gör och straff för det onda vi gör. Och sådant är livet.
Det är så vi växte upp och det är så vi har tränats att tänka:
belöning för gott uppförande och bestraffning för dåligt
uppförande. Det är allt jag har känt till i hela mitt liv, men
det är inte så jag relaterar till Gud.
Och det är viktigt att när jag försöker relatera till Gud att jag
avfärdar det gamla tankesättet som jag lärt mig, och att jag
relaterar till Gud genom tron.
Att jag tror på Guds löften om att Han älskar mig och vill
välsigna mig, och tror att Gud välsignar mig även om jag
vet att jag har misslyckats. Jag vet att jag inte förtjänar det.
Jag vet att jag inte är värdig. Jag vet att mina gärningar inte
håller måttet, utan jag får genom nåden ta emot Guds välsignelse
genom löftena.
Jag är ett barn till den fria kvinnan, ett löftets barn. Och sedan
jag upptäckte detta har jag aldrig upphört med att ta emot Guds
välsignelser i en ständigt ökande mängd.
För en tid sedan träffade jag en man som var här i Calvary
Chapel när kyrkan startade. På grund av några tragiska
upplevelser vände han sig bort från Gud, blev bitter mot
Gud och i flera år hade han inget med Jesus Kristus eller
Gud att göra. Han var bitter.
När jag förrättade en begravning för hans mormor var denne
man där. Han kom fram och lade armen om mig, kramade mig
och talade om hur glad han var att se mig, och hur han åter
hade överlämnat sitt liv helt till Jesus Kristus.
Han sade: "Vet du vad det var? Det var att Gud bara fortsatte
att välsigna mig. Vart jag än gick så var jag välsignad av Gud.
Han bara fortsatte att välsigna mig så mycket att jag inte kunde
hantera det. Jag sade till slut: ’Gud, jag ger upp, jag kan inte
hantera det. Dina välsignelser är så underbara!’"
Han fortsatte: "Tidigare bara väntade jag på att yxan skulle
falla. Jag väntade på att Gud faktiskt skulle utplåna mig, men
Han gjorde aldrig det.
Han bara fortsatte att välsigna mig och jag kunde inte hantera
Guds godhet, så jag överlämnade mitt liv till Honom igen." Jag
sade till den unge mannen: ”Bibeln säger: ’Förstår du inte att
det är Guds godhet som för en människa till omvändelse?’”
Åh, vad Gud är god. Vi är löftets barn och Gud vill välsigna
dig. Varför inte låta Honom göra det? Bara tro att Han skall
välsigna dig och lita på Honom att Han välsignar dig.
Fader, vi tackar dig för denna relation som vi har med Dig
genom tron på Jesus Kristus. Vi tackar Dig för detta nya
förbund, löftesförbundet baserat på Ditt verk som Du har
lovat att göra.
Och Herre, det är baserat på Ditt trygga och säkra verk. För
Ditt verk är tryggt och säkert. Herre, välsigna Ditt folk på alla
områden, när Du utgjuter Din kärlek och Dina välsignelser
över dem, genom Jesus Kristus. Amen.
Jag skulle inte våga säga dessa saker om inte bibeln gjorde
det, eftersom det inte riktigt är de begrepp som formar mina
tankar. Det är inte så jag reagerar mot människor, utan jag
reagerar enligt vår gamla natur:
”Du är snäll mot mig. Jag skall vara snäll mot dig. Om du är
schyst mot mig, så kommer jag vara schyst mot dig. Om du
är elak mot mig, så är jag elak mot dig.”
Det är därför svårt att hantera Gud och Guds nåd, och Han
visar sin godhet mot mig trots att jag har misslyckats och inte
förtjänar den. Men eftersom bibeln undervisar oss detta, så
vågar jag inte avvika från denna sanning. Jag vågar inte
förkunna något annat.
Jag måste undervisa er vad Gud har förkunnat vara sant om
din relation med Honom, och vilken relation Han önskar att
ha med dig. Han vill inte ha en lagisk relation utan Han vill
ha en kärleksfull relation.
Han vill att du älskar Honom och att du vet hur mycket Han
älskar dig, och Han vill att du ska komma till Honom på denna
kärlekens grund, Hans kärlek till dig.
När du lär dig att komma till denna kärleksfulla relation med
Gud kommer ditt liv att bli välsignat, så välsignat därför att du
då inte begränsar välsignelserna till att bero på dina rättfärdiga
gärningar.
Du undanhåller inte välsignelserna på grund av din brist på
rättfärdiga gärningar, utan Gud välsignar dig på grund av Hans
löfte och Hans verk för dig, i Jesus Kristus som aldrig upphör.
Fader, låt detta vara en vändpunkt i våra liv. Stadfäst Din sanning
i våra hjärtan i Jesu namn. Gud välsigne dig.
Slut av del 10
För att gå till del 11) klicka här
Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta avsnitt
Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från Svenska Folkbibeln.
Galaterbrevet
