Del 4) 2:7-16
Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med
evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de
omskurna. Han som hade gett Petrus kraft att vara
apostel bland de omskurna har också gett mig kraft
att vara det bland hedningarna.
Och när Jakob, Kefas och Johannes, som ansågs
vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte
de mig och Barnabas handen som tecken på
gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de
omskurna. (Gal 2:7-9)
“Som ansågs vara pelarna,"– Åh Paulus, jag gillar dig!
”Räckte de mig och Barnabas handen”– Och det är bra, detta
var ett verkligt problem som fanns i den tidiga kyrkan och det
löstes på detta sätt.
Det är bra för oss att se att vi alla har vår egen kallelse och
att våra kallelser är olika. ”Gud har kallat dig att tjäna bland
de omskurna, bra, kör på det, Petrus! Gud har kallat mig till
hedningarna, bra, jag kör på det.” Vi har att göra med olika
typer av människor där vi behöver betona olika saker.
Jag kan se värdet av olika samfund, eller åtminstone att vi
har olika slags kyrkor. Jag ser ett värde av att ha liturgiska
kyrkor som betjänar människor som bäst kan relatera till
Gud i en liturgisk miljö. Jag kan också se syftet med de
kyrkor som är mer emotionella, för människor som förhåller
sig till Gud på ett mer känslomässigt sätt.
Jag gläder mig verkligen över att Gud är så nådig att Han
försöker nå oss människor på våra olika nivåer. Och Gud
har nått mig på den nivå där jag befinner mig. Gud har
också nått dig på den nivå där du befinner dig. Han försöker
nå varje människa oavsett på vilken nivå de befinner sig.
Om en person är på en mer känslomässig nivå och gillar
hög tonhöjd, så möter Gud den personen på den nivån,
därför att Gud älskar honom. Om en person är mer stillsam
och uppskattar ett mer högtidligt sätt, så möter Gud den
personen på detta sätt.
Så vi skall vara tacksamma för de liturgiska kyrkorna med
dess ritualer, och likaså för de mer känslobetonade kyrkorna.
Vi bör inse att Gud använder var och en av dessa kyrkor för
att möta människor som befinner sig på olika på delar av
skalan. Gud vill även möta dem som befinner sig någonstans
mitt i mellan.
Gud älskar oss alla och Gud gör inte skillnad på människor.
Därför möter han var och en av oss just där vi befinner oss.
Problemet uppstår när vi säger att vårt sätt är den enda som
gäller, och att det är överlägset andras.
Att vi tänker att Gud älskar oss mer eftersom vi relaterar till
Gud på ett bättre sätt än andra. Nej, så är det inte. Det är det
bästa sättet för mig att relatera till Gud på.
Men det finns en del människor som inte kan relatera till
Gud på samma sätt som jag relaterar till Gud. Det är också
intressant att det finns de som säger till mig: ”Du är för
känslosam”, och att det samtidigt finns andra som säger:
”Du är inte tillräckligt känslosam.”
Jag räknar med att jag relaterar till Gud någonstans i mitten.
När folk ”slår” dig från båda sidor, så vet du att du måste vara
i mitten :) Om de “angriper” dig från bara en sida då befinner
du dig i ena änden, men när de ”slår” dig från båda sidor då
är du i mitten.
Så Paulus var överens med de andra om att de hade olika
kallelser: ”Gud har kallat er, Petrus, Johannes, och Jakob till
judarna. Det är bra. Gud har kallat mig till hedningarna. Ni
kan utveckla er relation till Gud på judiskt sätt. Vi kommer att
utveckla vår kärleksfulla relation med Gud genom nåden.”
Paulus gör bara ett litet tillägg:
Bara en sak ville de, att vi skulle tänka på de
fattiga, (Gal 2:10)
Med andra ord, de frågade oss om hjälp. ”Nu ska vi betjäna
judarna men vi behöver hjälp, så glöm inte de fattiga.”
Paulus sade:
och det har jag också vinnlagt mig om att göra.
(Gal 2:10)
Det vill säga att hjälpa de fattiga. Om ni kommer ihåg, gjorde
Paulus många gånger insamlingar från de andra kyrkorna för
att ge till kyrkan i Jerusalem. Han ville hjälpa dem i deras
fattigdom. Sådan var Paulus.
Men när Kefas [Petrus] kom till Antiokia (Gal 2:11)
Det vill säga, det var den församling som man på sätt och
vis kan kalla Paulus hemförsamling. Det var från denna bas
som Paulus kom och gick. "När Petrus kom till Antiokia.”
gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där
dömd. Ty innan det kom några från Jakob, [kristna
med judisk bakgrund, ö. a.] brukade han äta tillsammans
med hedningarna. Men när de hade kommit, drog han
sig alltmera undan och höll sig borta från hedningarna
av fruktan för de omskurna.
Även de andra judarna hycklade på samma vis, så
att till och med Barnabas drogs in i deras hyckleri.
Men när jag såg att de inte var på rätt väg och inte
följde evangeliets sanning, sade jag till Kefas [Petrus]
inför alla: "Om du som är jude lever på hedniskt vis
och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna
att leva som judar?” (Gal 2:11-14)
Så Petrus vacklade här, vilket han var känd för. Han hade
kommit ner till Antiokia och han åt med hedningarna. På denna
tid hade kyrkorna vad de kallade Agapemåltid.
Det är ungefär vad vi idag skulle kalla för knytkalas. Och
vanligtvis samlades de en gång i veckan för att ha Agapemåltid.
Alla hade med sig en maträtt och sedan åt de allt tillsammans.
Måltiden avslutades med nattvard.
Agapemåltiden kallades för kärleksmåltid i den tidiga kyrkan.
Den tjänade ett stort syfte för de fattiga. Många gånger var detta
den enda anständiga måltiden som de åt under hela veckan.
Många av de kristna var slavar och var därmed undernärda.
Detta var den enda ordentliga måltid de fick.
Så alla delade med sig av sin mat och alla satt och åt
tillsammans. Petrus kom och även han satt tillsammans med
dem och åt, men detta är tabu för en god judisk man. Genom
att de äter tillsammans så blir de ett med varandra, och på så
sätt blir judarna ett med hedningarna.
Ur judisk och ortodox synvinkel så var detta dåligt. Men
Petrus såg Kristi kärlek och insåg att hedningarna var hans
bröder i Herren, så han satte sig ner och åt med dem. Ni
kanske kommer ihåg att Petrus tidigare hade en uppenbarelse
på taket på Simons hus i staden Joppe.
En linneduk sänktes ned och den innehöll alla slags orena
djur. Herren sade: ”Stig upp, Petrus, slakta och ät.” Han
svarade: ”Åh, inte jag Herre, jag har aldrig ätit något orent.”
Jesus sade: ”Kalla inte det för orent som jag har förklarat
rent.” Detta hände tre gånger.
Sedan sade Herren: ”Vid dörren står några män. Följ med
dem och ställ inga frågor.”
Så Petrus gick ner till porten och där stod tre män från
Cesarea och de sade: ”Vår husbonde Kornelius, som är en
romersk officer, hade en syn där en ängel sade till honom
att han skulle sända oss hit, för att leta upp dig. Vi skulle
sedan föra dig tillbaka till honom, för att du skulle förklara
Guds sanning för oss.”
Petrus följde med dem och han kom fram till Kornelius hus
i Cesarea. Kornelius öppnade dörren och sade: ”Prisa
Herren! Välkommen in Petrus!” Petrus sade: ”Du vet att det
är förbjudet för mig att gå in i ditt hus – en hedning hus.”
Men han fortsatte: ”Gud sade till mig att inte kalla det för
orent som Han har förklarat rent. Så jag skall stiga in. Vad
vill ni veta?”
Kornelius svarade: ”Häromdagen när jag bad, omkring
klockan tre på eftermiddagen, så kom en ängel och
talade om för mig att jag skulle sända bud efter dig, och
att du skulle undervisa oss om vad vi behövde veta. Så
bollen ligger hos dig. Vad behöver vi veta?”
Så Petrus började dela evangeliet med dessa hedningar.
En grupp av Kornelius vänner hade också samlats där i
hans hus för att höra vad Petrus hade att säga.
Under tiden som Petrus talade till dem, föll den helige
Ande över dem och Petrus blev chockad: ”Dessa
människor är hedningar. De har tagit emot den Helige
Andes gåva, vad händer?” Petrus sade: ”Mina vänner,
[han talar till sina judiska vänner, ö. a.] jag gjorde
ingenting. När vi kommer tillbaka till Jerusalem måste
ni vittna för mig. Det var inte jag som gjorde det.”
Han ville inte ta ansvaret för detta. Han hade de judiska
vittnena med sig tillbaka till Jerusalem, för att förklara att
han inte riktigt var ansvarig för denna händelse. Petrus
betonade att det var något som Gud hade gjort. Han ville
inte hamna i problem. Han hade ju till att börja med gått
in i en hednings hus.
Men Herren hade börjat bryta ner en del av de barriärer
som fanns hos Petrus. Han kom till Antiokia, såg den
underbara gemenskapen, och deltog i kärleksmåltiden.
Men sedan kom vissa bröder ner från Jerusalem, Jakobs
vänner, och Petrus visste att om de såg honom äta med
hedningarna, så skulle de rapportera om honom. ”Petrus
äter med hedningarna, åh, nej! Vad händer nu?”
Så Petrus drog sig undan och vid nästa kärleksmåltid så
satt han tillsammans med en liten grupp judar. Det blev
en delning i Kristi kropp. De andra judarna hade ätit i
gemenskapen så att kyrkan hade en slags enhet. De var
ett i Kristus och upplevde en underbar enhet, men nu
blev det istället en delning.
Petrus var en del av det och eftersom andra judar såg
Petrus hyckla, så började de också hyckla och t.o.m.
Barnabas drogs med. Han hade varit med Paulus och
predikat för hedningarna, men även han blev påverkad
av detta och bytte bord vid festmåltiden.
Det var då Paulus klev in och tillrättavisade Petrus öppet
inför alla. Han sade: ”Det är inte rätt. Du kom ner och
började leva som en hedning, du som är jude, men nu
försöker du tvinga hedningarna att leva som judar.” Paulus
tillrättavisade Petrus öppet inför alla. Nu fortsätter han med
att säga:
Vi själva är visserligen judar till födelsen och inga
hedniska syndare. (Gal 2:15 )
Vi äter inte fläskkött, vi äter inte kanin, vi äter inte någon
sorts mat som lagen säger att det är en synd att äta, och
vi är inga hedniska syndare.
Men eftersom vi vet att människan inte förklaras
rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på
Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus
Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro
på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom
laggärningar blir ingen människa rättfärdig. (Gal 2:16)
Så Paulus sade: ”Även vi som har hållit lagen, kan endast
bli rättfärdiga genom tro.” Ingen kan bli rättfärdig genom
laggärningar. Att vi lyder Guds lag kan inte frälsa oss.
Även om vi skulle kunna hålla hela Guds lag, så skulle det
inte rädda oss. Detta är ett av problemen med det judiska
folket idag. Detta är exakt vad de förlitar sig på för sin
frälsning. Sina egna ofullkomliga laggärningar.
Jom Kippur [Jom Kippur, försoningsdagen, en helg inom
judendomen som är den viktigaste och allvarligaste
högtiden för troende judar, ö. a.] är inte längre en dag för
offer av synder. Det är en dag för eftertanke för judarna
där de reflekterar över sina goda gärningar och söker
efter att bli rättfärdiga inför Gud genom dessa gärningar.
Men Paulus sade: "Genom laggärningar blir ingen människa
rättfärdig." Rättfärdiggörelse kommer genom tro på Jesus
Kristus.
Slut av del 4
För att gå till del 5) klicka här
Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta avsnitt
Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från Svenska Folkbibeln.
Galaterbrevet
