Del 7) 3:6-13 Så jag står i Guds nåd. Jag vandrar i Guds nåd. Betyder det då att jag bara kan gå ut och leva all slags syndfullt liv? Nej, nej, nej, nej, nej. Kristi kärlek driver mig till att leva ett liv som behagar Gud. När jag har Kristi kärlek som utgångspunkt för mina handlingar, så har jag funnit att jag lever ett mer strikt liv än när jag försöker utgå från vad som är rätt och fel i varje enskilt fall: ”Är det rätt att göra detta? Är det fel att göra detta?” Dessa frågor ställer folk också väldigt ofta till mig, men det borde inte vara den avgörande faktorn för våra beslut. Utgångspunkten borde alltid vara: ”Behagar det Gud om jag gör det?" Många människor säger: "Det är inget fel med det." Nej, men det behagar inte Gud. Så jag lever för att behaga Gud, men jag ser inte på mig själv eller mina brister som en grund för att ta emot från Gud. Om jag råkar ha en bra dag och har varit särskilt snäll och har gjort lite extra goda gärningar, så ser jag inte på detta som en anledning till att ta emot något från Gud. Jag säger inte: "Gud, såg du det? Herre, tycker Du inte att jag klarade detta bra? Tycker du inte Herre, att jag förtjänar lite extra poäng för detta? Skulle Du då kunna göra det här för mig? Se vad jag precis gjorde för dig." Nej, Gud belönar mig inte för en bra insats eller ens en bra prestation. Gud välsignar mig eftersom Han älskar mig och Han älskar att jag bara litar på Honom. Han älskar när jag försöker att behaga Honom, men detta är inte heller orsaken till att Gud ger något till mig, utan det beror på Guds kärlek och nåd till mig. Han skänker mig sina välsignelser och sin kärlek när jag helt enkelt tror på Honom, och litar på att Han kommer att göra det. Om du kommer till Gud på grund av din egen rättfärdighet, då kommer du att gå miste om vad Gud vill göra i ditt liv. Du kommer att beröva dig själv på många rika välsignelser som Gud vill ge dig. Men om du alltid kommer till Gud på grund av Hans kärlek och nåd för dig, då kommer du aldrig att komma till korta. Jag tror och litar på Gud att Han välsignar mitt liv även om jag vet att jag inte förtjänar det. Som Jakob sade: "Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare." (1 Mos 32:10) Det beror inte på om jag är värdig eller inte. Jakob var en skurk och han visste det, och ändå välsignade Gud honom rikligt. Han var en bedragare och en konspiratör. Han var en manipulatör, och när han såg Guds välsignelser sade han: "Herre Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare, men ändå har du välsignat mig." Paulus fortsätter nu att tala om denna princip genom att gå tillbaka till Abraham. Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. (Gal 3:6) Vad? Hans tro på Gud. Ja, det är sant att hans tro på Gud manifesterade sig genom hans lydnad till Gud. Det är inte bara genom att säga: "Ja, jag tror på Gud. Jag tror på Jesus." Det är mer än bara ett verbalt samtycke till sanningen. Om jag verkligen tror så ​​kommer min tro att visa sig genom mina handlingar. Om jag skulle stå här i kväll och säga: "Vänner, jag tror att det kommer att bli en kraftig jordbävning inom tio minuter som kommer att jämna denna byggnad med marken. Gud har uppenbarat för mig att San Andreasförkastningen kommer att släppa taget. Faktum är att i just detta ögonblick är det faktiskt bara nio minuter och 40 sekunder kvar. Denna byggnad kommer att bli platt.” Om jag sedan bara skulle fortsätta att prata, så skulle du säga: "Han tror det faktiskt inte." Varför? Jo, därför att mina handlingar inte överensstämmer med vad jag säger. Ni förstår, om jag verkligen trodde på vad jag sade så skulle jag säga: "Låt oss sticka härifrån. Spring ut och ställ er på gården eller under träden, eftersom dessa byggnader kommer att rasa ihop. Hämta era barn och skynda er att få ut dem ur byggnaderna! Sätt igång!” Om en person bara säger: "Jag tror på Jesus. Ja, jag tror", men deras handlingar inte överensstämmer med vad de säger, så finns det stor anledning till att tvivla på om de uppriktigt eller verkligen tror. Om jag verkligen tror något, då kommer mina handlingar att vara i överensstämmelse med detta och bekräfta det som jag tror på. Så Abrahams handlingar bekräftade vad han trodde. Hans handlingar överensstämde med vad han trodde. Abraham trodde på Gud, och det var den tron som gjorde att Gud räknade honom som rättfärdig. Det var inte hans handlingar som gjorde honom rättfärdig, utan tron som drev på hans handlingar. Som Jakob sade: "så är tron utan gärningar död." (Jak 2:26) "Du säger att du tror? Ja, visa mig dina gärningar och jag ska visa dig din tro." Med andra ord, Jakob påpekade att bara verbalt samtycke till sanningen inte är tillräckligt. Det måste bevisas genom dina handlingar ifall det är en sann tro och övertygelse. Gud ser inte till våra handlingar utan Han ser till den tro som driver oss till handling. När det gäller Abraham, så var det Abrahams tro som gjorde att Gud räknade honom som rättfärdig. Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn. (Gal 3:7) Så Abraham var inte fader till ett fysiskt släkte utan ett andligt släkte. Löftena till Abraham handlade inte om en fysisk avkomma, utan en andlig avkomma. Så Paulus kommer snart att påpeka att vi är Abrahams barn. Abraham är far till dem som tror, och genom att du tror så blir du Abrahams barn. Därmed blir det förbund som Gud slöt med Abraham, även Guds förbund med dig. Så du kan bli en fysisk ättling till Abraham, men om du inte tror ​​ är du inte en ättling till Abraham i en andlig mening. Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde. (Gal 3:8-9) Guds löfte till Abraham förutsåg att hedningarna skulle bli rättfärdiga genom tron. Gud lovade att ge honom en välsignelse som vi blir delaktiga i. När det gäller dem som var beredda att gå tillbaka till lagen och se på den som en grund för sin rättfärdighet inför Gud, så säger Paulus: "Inser du inte att…" Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter. (Gal 3:10) Starka ord. Vill du bli rättfärdig inför Gud genom att hålla lagen? Då måste du hålla hela lagen hela tiden, och om du någonsin bryter mot lagen vid bara ett tillfälle på något område, så är det kört. Du är under förbannelse. För " Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter." Jakob sade: "Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt" (Jak 2:10) Nu spelar det ingen roll vilket bud du brutit mot, därför att om du bryter mot ett bud så är du skyldig till allt. Om du vill vara rättfärdig inför Gud genom dina gärningar, så du måste vara perfekt. Och om du inte är perfekt, så gör du bäst i att lyssna till evangeliet om nåd genom tro, eftersom du behöver det. Så det här är för ofullkomliga människor. Resten av er kan gå hem :) Men att ingen människa i Guds ögon är rättfärdig genom lagen är uppenbart, för Bibeln säger: ”den rättfärdige skall leva av tro.” (Gal 3:11) Gud gav detta ord till den orolige profeten Habackuk som klagade till Gud i en tid av nationell nedgång. Det gick snabbt utför med nationen och det fanns alla typer av korruption i landets ledning. Habackuk såg korruptionen som fanns där, han hade inblick i problemet och han sade: "Gud, snälla gör mig en tjänst, låt mig inte se mer. Jag klarar det inte. Hela systemet kommer att falla ihop och Du gör ingenting åt det.” Gud sade: "Habackuk, jag verkar i denna situation och om jag sade vad jag gjorde, så skulle du inte tro mig. "Habackuk sade då: ”Pröva mig." Och Gud sade: "Jag förbereder Babylon, och jag kommer att använda Babylon som mitt instrument för att döma dessa människor för deras missgärning." "Vänta lite Herre, det är inte rättvist. Vi är dåliga ja, men de är hemska. De är mycket värre än oss. Varför skulle Du använda en nation som är ännu mer ond, för att straffa oss?" Gud svarade: "Jag sade ju att du inte skulle tro det." Så Habackuk sade: "Herre, jag vet inte vad jag ska göra. Jag tänker bara sitta i tornet och vänta på Dig och se vad Du ska göra." Så han gick in i tornet för att bara sitta där och vänta på Gud. Och medan han satt där kom Herrens ord till honom: "Den rättfärdige skall leva av tro.” Tro mig, bara lita på mig. Det kommer att bli tufft Habackuk. Nationen kommer att gå i fångenskap men tro mig, lita på mig, ’den rättfärdige skall leva av tro." Så Paulus citerar här igen [även i Rom 1:17, ö. a.] detta fantastiska uttalande av Gud: Den rättfärdige, eller de som Gud har gjort rättfärdiga, kommer att bli rättfärdiga genom tro. Det är därför lagen inte kan göra oss rättfärdiga. Men lagen säger inte "av tro", (Gal 3:12 ) Lagen handlar om gärningar. Lagen säger: utan, den som håller dessa bud skall leva genom dem. (Gal 3:12 ) Lagen betonar gärningar och lydnad, medan tron ​​lägger betoning på att lita på Gud. Alltså, de som står under lagen är under lagens förbannelse, om de inte håller hela lagen. Men: Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. (Gal 3:13) Så Jesus blev en förbannelse för oss när han blev upphängd på trä, på korset, för att han skulle friköpa oss från lagens förbannelse. Slut av del 7 För att gå till del 8) klicka här Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta avsnitt Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från Svenska Folkbibeln.

Galaterbrevet