Släpp inte tron på Bibeln som Guds ord

Det finns en fråga som återkommer allt oftare i kristenheten i Sverige idag och det är frågan om bibelsyn. Vad menar vi när vi säger att Bibeln är Guds ord och i vilken grad är det Guds ord? Egentligen är frågan inte ny, för Bibelns auktoritet har på olika sätt ifrågasatts sedan upplysningen och detta synsätt har under lång tid funnits med i akademiska teologiska sammanhang. Men det som är nytt är att frågan kommer in mer och mer i våra församlingar och bland vanliga kristna. Jag tror inte att alla de missionärer som har rest ut från Sverige och varit beredda att dö på missionsfältet (många gjorde även det) tänkte: ”Bibeln ’innehåller’, men den är inte Guds ord” och: ”Bibeln förmedlar rätt undervisning om tro och liv, men den har fel i historiska fakta och vetenskap.” Jag har inte studerat teologi (är socionom) men dessa frågor intresserar mig mycket. Tidigare hade jag vid något tillfälle läst att tankegångar från Kirkegaard, Barth och neo-ortodox teologi har inflytande på dagens kristna. Jag kände igen namnet Kirkegaard men inte Barth och glömde bort det hela. Senare mötte jag tankegångar som ibland lät som klassisk kristen tro och ibland som liberal tro, vilket jag aldrig hade hört förut. När jag lyssnade på undervisning i kyrkohistoria (http://www.enduringword.com/audio/Lecture17.mp3) och hörde neo-ortodox teologi beskrivas, föll pusselbitarna på plats. Neo-ortodox teologi verkade stämma in på det nya sättet att prata om kristen tro, som jag hade mött. Våren 2012 började en stor debatt om bibelsyn i tidningen Dagen som jag tror fortsatte i ett år på olika bloggar. Tankegångarna i debatten, att Bibeln inte helt är Guds ord, liknade också beskrivningen jag hört från undervisningen i kyrkohistoria. Jag kollade med en teolog, som är mycket insatt i ämnet, ifall debatten med nytt synsätt på bibeln kunde handla om neo-ortodox teologi. Han bekräftade detta. Senare när jag läst vidare om ämnet har jag förstått att denna teologi har influerat många. I USA kallas de som tagit till sig detta synsätt för de nya evangelikalerna. Karl Barth (1886-1968) var den främste förespråkaren för neo-ortodox teologi. Han ansåg att Bibeln inte är Guds ord utan innehåller Guds ord. Enligt Barth är Bibeln inte objektivt Guds ord utan bara ett mänskligt vittnesbörd om uppenbarelsen. Barth trodde på budskapet om tro och liv i Bibeln samtidigt som han trodde att Bibeln innehåller fel och brister. Bibeln kan bara bli Guds ord när Gud talar till en person i en subjektiv andlig erfarenhet enligt denna teologi. För Barth var det inte heller viktigt med Bibelns egna krav på att vara grundat i historien. Den Jesus som är viktig är inte Bibelns Jesus, utan den Jesus som människor kan uppleva. Det hela blir alltså en blandning mellan liberal och klassisk kristen tro. Detta är bara en mycket kort redogörelse. Det finns många problem med detta synsätt. Denna teologi avvisar vad Bibeln säger om sig själv: ”Hela Skriften är utandad av Gud” (2Tim 3:16). Den menar också att det finns fel i Bibeln, men detta är en uppfattning som Bibeln inte stöder. Historisk sanning är viktigt utifrån ett bibliskt perspektiv eftersom Bibeln redogör för hur Gud agerar i historien. Bibeln lär oss också att människor möter Jesus genom att läsa Bibeln därför att det är Guds ord. Min egen gissning är att uttrycket ”Kristus i centrum” kommer från denna teologi, men det kanske ursprungligen kommer från den renodlade liberalteologin. Det är ju ett bra uttryck, men det får ju inte innebära att man använder det för att kompromissa med resten av vad bibeln säger. Att verkligen ha Kristus i centrum betyder att tro på allt vad Bibeln säger, inte bara delar av det. ”Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud” (Joh14:15) Att säga att Bibeln har rätt om tro och liv men har fel i andra fakta är ju också väldig inkonsekvent. Varför ska vi då lita på Bibeln och läsa den? Bibeln är ingen historie-, geografi- eller vetenskaps bok, men när den uttalar sig om fakta på dessa områden har den visat sig ha rätt. T.ex. i Job står det att jorden hänger på intet. När detta skrevs trodde människor något helt annat enligt den mytologi som rådde då. Hinduerna trodde att trodde att jorden vilade på elefanters ryggar som stod på en sköldpaddas rygg, som simmade i ett stort oändligt hav. Många av de antika grekerna trodde att guden Atlas bar jorden på sin axel. Bibeln har tidigare kritiserats för att det inte funnits några historiska bevis på att kung Belsassar från Daniels bok existerat. Man sa att det bara var ”rent påhitt” och en ”historisk blunder”. Man kunde inte hitta namnet Belsassar någonstans utanför Bibeln. I mitten av 1800-talet gjordes fynd av tusentals gamla lertavlor i Babylon som kunde bekräfta vad Bibeln sagt hela tiden. Fram till 1993 fanns det inga bevis utanför Bibeln på att kung David funnits, men då gjordes ett arkeologiskt fynd av en nästan 3000 år gammal inskription som omnämner David, Israels kung. Time magazine skrev: ”Skeptikernas påstående att kung David aldrig existerat är nu svårt att försvara." Det är även intressant med frågan om auktoritet ur ett annat perspektiv. Om inte Bibeln är vår auktoritet blir någon annan denna auktoritet, som kommer att tala om för oss vad i Bibeln som är inspirerat av Gud och vad som inte är det. Erfarenhet från västvärlden visar att kyrkor som rör sig i en liberal riktning tappar missionsiver och evangelisationsiver. Ingen vill dö för en halvsanning. Det finns inget som kan påverka människor liv så mycket som det sanna evangeliet. Jesus bekräftade hela Gamla Testamentet och säger i Matteusevangeliet 5:18: ”Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen [här beteckning för GT, enl. SFB] förgå, inte förrän allt har skett.” Jesus hade samma Gamla Testamente som vi har idag. Ibland används ordet fundamentalist om den som tror att Bibeln är Guds ord, men kristna har i alla tider trott att Bibeln är Guds ord. Fundamentalism är ett värdeladdat ord och förknippas med lagiskhet, antiintellektualism och självvald kulturell isolering. Enligt J. Stott är fundamentalism bl.a. misstänksamhet mot akademiskt tänkande, ett avfärdande av vetenskaplig bibelforskning och noggrann texttolkning, och en naiv, bokstavlig förståelse av bibeln med otillräcklig hänsyn till poesi och metaforer. Jag vet faktiskt inte om det finns någon person som stämmer in på denna bild. Det skulle vara mycket bra om ordet fundamentalist uteslöts i debatten. Bibeln är skriven av olika människor med olika sätt att uttrycka sig på, men är samtidigt fullt ut Guds ord i alla avseenden. En del kristna använder ordet inerrancy (ofelbarhet) om Bibeln och andra uttrycker enligt Lausannedeklarationen: ”Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår”. Gemensamt är att man tror helt och fullt att Bibeln är Guds ord och att den är felfri. ”Ditt ord är sanning”. (Joh 17:17) Fullt av motsägelser? Faktafel? Nej, Jesus säger: sanning. Låt oss läsa Bibeln mer och låta Anden genom ordet förvandla våra liv. Ingela Jansson

Artikel