Till toppen

Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet (2Tim 1:9) Detta var det budskap som Paulus förkunnade och som höll på att bli förvanskat av den lagiskhet som börjat krypa in i kyrkan. Timoteus tjänade i församlingen i Efesus, och där fanns redan frön av lagiskhet som hade slagit rot och börjat vända folk bort ifrån det underbara evangeliet om nåd, som Paulus tidigare hade förkunnat. Paulus talar till Timoteus om sin oro över att folk börjat vända sig bort från Guds nåd, och uppmanar honom att etablera församlingen i Guds nåd. Några år senare skrev Jesus ett brev till församlingen i Efesus som vi kan läsa i Uppenbarelseboken 2, och allt var inte bra inom församlingen. I själva verket kallade Jesus dem till omvändelse, och Han sade att om de inte omvände sig, så skulle Han ta bort sin närvaro från dem. De hade kommit till en punkt där hela deras tro handlade om gärningar eftersom Herren sade: ”Jag känner dina gärningar och ditt arbete.” De hade ett lagiskt förhållande till Herren. De litade på sina gärningar för sin frälsning. "Han har frälst oss och kallat oss". "inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet". Resultatet av att ha en lagisk relation till Jesus, är att du förlorar relationen till Honom, eftersom Han inte vill ha en lagisk relation med dig. Han längtar efter en kärleksfull relation. Han vill att du ska relatera till Honom i kärlek. Han sade till församlingen i Efesus: ”du har övergett din första kärlek”. (Upp 2:4) ”Du har alla dessa gärningar, all denna verksamhet, du har så mycket på gång, men jag har detta emot dig: att du har lämnat din första kärlek. Jag vill inte ha en lagisk relation med dig. Jag vill ha en kärleksfull relation med dig.” Jesus söker efter en kärleksfull relation med dig. Han är inte intresserad av en massa små regler och föreskrifter, och att du bara engagerar dig i din verksamhet. Herren vill att du först av allt älskar Honom och önskar en kärleksfull relation. ”Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar.” (Upp 2:4-5) Det vill säga, de gärningar som var drivna av kärlek. ”Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.” (Upp 2:5) Vad menade Jesus när han talade om ljusstaken? Jo, det betyder att Han var närvarande mitt ibland dem. Så Jesus säger: ”Jag kommer att avlägsna mig ifrån er om ni försöker att ha en lagisk relation med mig, för det är inte vad jag vill ha, jag längtar efter att ha en kärleksfull relation med er.” Så Paulus uppmuntrar Timoteus och talar om nåden som Gud har kallat oss till, en helig kallelse. Gud har inte kallat oss på grund av våra gärningar eller för att vi har förtjänat det, utan endast därför att Han ville uppnå sina syften med sin kärlek och nåd, som Han gav oss i Kristus före världens början. och som nu har blivit uppenbarad, (2Tim 1:10) Gud har alltid älskat oss, men Han manifesterade sin kärlek: när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram. (2Tim 1:10) ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. Den ena dagen talar om det för den andra”. (Ps 19:2-3) Jag har ingenting att invända mot dem som säger: ”Gud talar till mig i naturen”, för Gud talar också till mig i naturen, och jag älskar det. Jag älskar att promenera längs stranden, och jag älskar att surfa. Jag älskar att se en vacker solnedgång, och jag älskar att sitta under stjärnorna i öknen och bara titta upp på himlen och se de vidsträckta galaxerna och allt. Jag älskar att titta på de forsande vattendragen, och jag älskar Yosemite [nationalpark i California, ö. a.]. Jag älskar naturen, och Gud talar till mig genom den. Bibeln säger samma sak. ”Den ena dagen talar om det för den andra, den ena natten kungör det för den andra, utan tal och utan ord, deras röst hörs inte.” (Ps 19:3-4) Jag tror att Gud kan tala till dig när du går ut i öknen eller går upp i bergen, när du tillbringar en dag ute i naturen och njuter av skönheten i Guds skapelse. Jag tror att Gud talar till dig där, och jag har ingenting att invända mot det. Men vad naturen inte kan och inte gör, är att berätta hur mycket Gud älskar dig. Det behövdes mer än bara naturen för att avslöja det. Det krävdes att Jesus Kristus kom. Det är intressant att varje gång när Gud vill bevisa sin kärlek till oss, pekar Han alltid på korset. Gud som älskade oss innan världen var till, har manifesterat det genom att sända oss vår Frälsare Jesus Kristus. Nu fortsätter vi med 2Tim 1:10: Han har gjort slut på döden (2Tim 1:10) Paulus hade fått en dödsdom över sig av Nero, men han säger att Gud har avskaffat döden. Tack Gud för det liv som är vårt. ”Han har gjort slut på döden” och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium. (2Tim 1:10) En kristen dör inte. Det är fel att säga om ett Guds barn att han eller hon har dött. En kristen dör inte. Paulus sade i 2Kor 5: "Vi vet att när vår kropps jordiska tält upplöses, när vår kropp återgår till stoft och bryts ner och förruttnar, då har vi”: "en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen”. Så vi som är i våra jordiska kroppar, i dessa tält, suckar ofta. Vi längtar efter att flytta ut ur detta gamla tält, inte efter att vara en ande utan kropp, utan efter att bli klädda med en ny kropp som kommer från himlen. ”fastän vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen… Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre vilja flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren”. (2 Kor 5: 6,8) Istället för att säga: ”Han dog i förra veckan”, när en kristen person dött, så borde vi säga: ”Han flyttade i förra veckan!” ”Har du sett John på sistone?” ”Åh, vet du inte att han har flyttat in i en vacker himmelsk boning. Han bor inte längre i sitt gamla tält.” ”Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium.” Jesus sade till Marta när hennes bror Lasarus hade dött: "Jag är uppståndelsen och livet." Hon svarade: ”Ja Herre, jag vet att han kommer att uppstå på den yttersta dagen.” ”Nej”, sade Jesus, ”jag är här nu.” ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" (Joh 11:25, 26) Detta är evangeliet. Detta är de goda nyheterna som vi måste förkunna. Gud har avskaffat döden. Den som lever och tror ska aldrig dö. Flytta, ja. Det är viktigt och önskvärt. Jag skulle inte vilja leva i det här dumma, gamla tältet för evigt. Varje dag jag lever gör Herren det bara lite lättare, och mer önskvärt att flytta. Det värker och knakar i mina leder som det aldrig gjort tidigare. Jag har mycket svårt att gå när jag stiger upp på morgonen. Det tar ett tag innan kroppen värmt upp. Mina fötter tar kål på mig på morgonen, särskilt dagen efter några set i tennis. Det är inte roligt, det är bedrövligt att bli gammal. Det gamla tältet löses långsamt upp, men jag kommer att få en ny boning av Gud, för Gud har avskaffat döden och gett oss liv och odödlighet. Detta har jag blivit satt till att tjäna som förkunnare, apostel och lärare. (2Tim 1:11) Detta är de tre saker som Paulus var kallad till att göra. Han var predikant, han var apostel och han var lärare. Gud har instiftat predikan för att leda den som inte tror, till en tro på Jesus Kristus. Predikan är inte avsedd för kristna, eller för församlingen. Predikan är till för de som inte är födda på nytt, för i predikan förkunnar jag Guds goda nyheter för människan: ”Du behöver inte vara kvar i synden och dö i din synd och dina överträdelser. Du kan få ett evigt liv genom Jesus Kristus. Omvänd dig och tro på Jesus Kristus.” Detta är predikan. Vad församlingen behöver är undervisning. Svagheten i våra församlingar idag är att vi har för mycket predikan och brist på undervisning. Kyrkan har nästan predikats till döds, och vad församlingarna behöver är undervisning. Vi behöver undervisning om den kristna vandringen, och vi behöver lära oss hur vår tro kan växa och hur vi kan utvecklas i vår relation till Gud. Detta är vad kyrkan behöver, undervisning i Guds ord, men kyrkan har misslyckats med att betjäna människor med verklig undervisning. Paulus både förkunnade och undervisade, i sin kallelse som apostel. Det är också därför jag får lida allt detta, (2Tim 1:12) ”Jag sitter i fängelse, jag har dömts till döden, och det är på grund av min undervisning och predikan som jag sitter här.” Ändå sade Paulus: men jag skäms inte, eftersom jag vet vem jag tror på, (2Tim 1:12) Lägg märke till att han inte säger att han vet vad han tror. Det finns en hel del människor idag som säger: ”Jag vet vad jag tror. Jag tror på den sanna läran. Jag tror på den apostoliska trosbekännelsen”, och de vet vad de tror på. Men det är inte vad du tror på eller vad du tror, utan det är vem du tror på som är viktigt. ”Jag vet vem jag tror på". [Predikanten, Chuck Smith, är inte emot trosbekännelser och församlingen, Calvary Chapel Costa Mesa, har en tydlig trosbekännelse på sin hemsida, men han vill betona en personlig tro på Jesus Kristus, ö. a.] och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevara det som har blivit anförtrott åt mig. (2Tim 1:12) Jag har överlämnat mitt liv till Honom. Jag är övertygad om att Han kan bevara mig, för jag vet vem jag tror på. En rätt tro är viktig, men en trosbekännelse kan inte rädda dig, bara Jesus Kristus kan rädda dig. Det är inte en tro på ett system eller en religion. Det är inte en tro på en speciell lära, utan det är tron på en person som ger frälsning. Det är tron på Jesus Kristus, och vi måste veta vem vi tror på. Paulus sade: "Jag är övertygad om att Han har makt att bevara det som jag har överlämnat.” [I SFB är det översatt: ”… bevara det som har blivit anförtrott åt mig”, ö. a.] Det grekiska ordet för överlämnat är ett intressant ord. Det är ett ord som används för att göra en insättning på banken. Jag har överlämnat (anförtrott) mina pengar till banken. På samma sätt har vi överlämnat våra liv till Gud. Han kommer att bevara våra liv. Paulus: ”Nero kan hugga av mitt huvud, men Gud kommer att bevara mitt liv, därför att jag vet vem jag tror på. Jag är övertygad om att Han har makt att bevara mig.” Som mönster för en sund förkunnelse skall du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i Kristus Jesus. (2Tim 1:13) Det hade börjat dyka upp falska lärare. I Apostlagärningarna 20 kan vi läsa om hur Paulus skickade ett meddelande till de äldste i församlingen i Efesus om att de skulle komma till Miletus för att träffa honom där, eftersom han hade bråttom att hinna tillbaka till Jerusalem. Han ville fira pingsthögtiden där och ta med den gåva som han hade samlat in bland de icke-judiska församlingarna, till församlingen i Jerusalem. Så de äldste mötte honom på stranden i Miletus, och skeppet låg förankrat och väntade på Paulus och han talade med dem där. Han sade: ”Jag är på väg till Jerusalem och jag vet inte vad som kommer att hända. Allt jag vet, är att överallt jag går, så varnar Anden mig om att bojor och lidanden ligger framför mig. Utöver detta vet jag faktiskt inte vad som kommer att hända, Herren har inte visat mig det. Men jag vill att ni skall minnas hur jag har uppträtt hos er, att jag dag och natt troget burit fram vittnesbördet om Jesus Kristus under tiden jag varit hos er.” Paulus fortsatte: ”Jag vet att när jag lämnat er skall rovlystna vargar komma in med orena motiv. De kommer inte att skona Guds hjord, och de kommer att föra in skadliga läror. Ja, även män ur er egen krets kommer att träda fram och försöka få människor att följa dem, för att försöka skapa små upproriska grupper. Han sade: ”Jag vet att detta kommer att hända. Jag kan inte stoppa det.” Men han uppmuntrade dem att vara trogna till Ordet, och att vara trogna den undervisning som han hade gett dem. Paulus hade rätt. Efter att han lämnat dem så dök dessa män upp. Och därför var Timoteus i Efesus och försökte stoppa de läror som visade sina fula ansikten i församlingen. Timoteus skulle tillrättavisa de män som försökte skapa splittring med konstiga läror där de betonade konstiga saker o.s.v. Paulus sade: "Som mönster för en sund förkunnelse skall du ha de ord som du har hört av mig". Bevara genom den helige Ande som bor i oss det goda som har blivit anförtrott åt dig. (2Tim 1:14) ”det goda som har blivit anförtrott åt dig”. Det vill säga, sanningen, Guds ord. Som du vet, har alla i Asien vänt sig bort ifrån mig, bland dem är Fygelus och Hermogenes. (2Tim 1:15) De kristna i Asien hade nu vänt ryggen till Paulus. Han kunde inte längre ha samma starka inflytande där. De behövde inte längre frukta att han skulle komma i apostolisk kraft för att tillrättavisa deras falska läror. De hade börjat bli stöddiga med att förkunna villoläror, och hade börjat dra människor över på sin sida. Paulus namnger ett par av dem: "de har vänt sig bort från mig." Vad sorgligt. Paulus var så gott som övergiven nu. Och nu när en dödsdom vilade över Paulus så hade även Demas, som varit en följeslagare till honom under lång tid, övergivit honom. Andra hade flytt. Bara Lukas hade stannat kvar hos honom där i Rom (2Tim 4:11), men också en annan trogen broder, Onesiforus. Paulus sade: Må Herren visa barmhärtighet mot Onesiforus familj, ty han gav mig ofta nytt mod och skämdes inte för mina bojor. (2Tim 1:16) Paulus var fastkedjad i en fängelsehåla i Rom, och Onesiforus åkte dit och sökte igenom fängelsehåla efter fängelsehåla tills han slutligen hittade Paulus, och han betjänade och uppmuntrade honom där. Tvärtom, när han var i Rom sökte han ivrigt efter mig och fann mig också. Ja, må Herren låta honom finna barmhärtighet från Herren på den dagen. Och hur mycket han hjälpte mig i Efesus, det vet du själv mycket väl. (2Tim 1:17-18) Så denne Onesiforus hade varit till välsignelse, och hade betjänat Paulus medan han var i Efesus och sedan han kommit till Rom. Paulus bad om Guds barmhärtighet och välsignelse över Onesiforus för det.