Fil del 6) 3:1-9

Kom ihåg att bakgrunden till detta brev är att Paulus sitter fastkedjad vid en romersk soldat i Rom och skriver till filipperna. Filipperbrevet har en ton av stark glädje och fröjd och Paulus säger: För övrigt, mina bröder, gläd er i Herren! (Fil 3:1) Ofta är det extremt svårt att glädja sig under svåra förhållanden. I själva verket tror jag att det ibland är omöjligt. T.ex. ”Jag gjorde en dum sak. Jag körde mot rött ljus och körde på en person och har blivit stämd på en miljon dollar.” Det är svårt att glädja sig i en sådan situation. Men man kan alltid glädja sig i Herren eftersom Han är över våra omständigheter. Så uppmaningen i bibeln är att alltid glädja sig i Herren och Paulus fortsätter: För mig är det inget besvär att skriva samma sak till er igen, (Fil 3:1) Med andra ord: "Här är jag fastkedjad i fångenskap, men jag tycker inte det är svårt att skriva detta till er. Jag gläder mig här i Herren." Jag är säker på att Paulus inte gladde sig över själva omständigheterna, de var ganska eländiga, men omständigheterna behöver inte hindra oss från att glädja oss i Herren. Det finns alltid anledning att glädja sig i Herren. och för er är det tryggare. Se upp för hundarna, (Fil 3:1-2) Omedelbart efter att han uppmanat dem att glädja sig i Herren varnar han dem för falska lärare. Det fanns vissa människor som tycktes följa Paulus vart han än gick och de försökte förvränga hans undervisning om Guds nåd. Det var särskilt judiska, lagiska troende som försökte föra människor tillbaka till en lagisk relation med Gud och ställa dem under lagen. De krävde att icke-judiska troende skulle bli omskurna och hålla Mose lag för att bli frälsta. Paulus kallade detta för en förvrängning av evangeliet om Jesus Kristus. Det är intressant att det egentligen var de lagiska troende som brukade kalla hedningarna för hundar. Det var ett vanligt namn som judarna använde för icke-judar: ”De hedniska hundarna.” Det var inte en bild av ett gulligt husdjur, utan en hänvisning till de otäcka, vilda hundarna som strövade omkring i Israel. De skällde och nafsade efter folk och tillhörde ingen. De var hatade djur och därför började judarna använda namnet hund för hedningar. Det är intressant att Paulus vänder på detta ord och använder det om de lärare som ville försöka föra de troende tillbaka in under lagen. ”Se upp för hundarna” se upp för de onda arbetarna, se upp för de sönderskurna! (Fil 3:2) Ordet sönderskurna kommer från ett grekiskt ord som betyder stympare. Paulus hänvisar till deras krav på att hedningarna skulle omskäras för att bli frälsta. (Sedan använder han ett motsatt grekiskt ord och det är en lek med grekiska ord. Om du läser texten på grekiska så kan du se denna lek med ord. "se upp för de sönderskurna".) Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar Gud genom hans Ande (Fil 3:3) [I SFB: ”vi som tjänar Gud genom hans Ande”. I KJV står det ”which worship God in the spirit” (som tillber Gud i anden), ö. a.] Paulus betonade ständigt att de fysiska ritualerna inte hade något värde om det inte fanns en motsvarande andlig upplevelse, för annars stod inte omskärelsen för någonting. Vad Gud är intresserad av är att mitt hjärta är omskuret, att mitt hjärta leds av Anden och inte av köttet. Och även om jag genomgår en fysisk ritual, men mitt hjärta följer det som hör till köttet, så får det som händer med mig fysiskt ingen betydelse alls för min relation med Gud. Detsamma kan sägas om alla de andra ritualerna som vi har inom kyrkan. Dopet är egentligen inte en fysisk ritual, utan en andlig upplevelse. Det är inte den fysiska upplevelsen som frälser, utan den andliga: att den gamla naturen och den gamla människan dör i mitt hjärta, att jag betraktar mig själv som död när det gäller den gamla människan och att jag lever det nya livet i den uppståndne Herren. Paulus säger: ”Se upp för dem som vill stympa er kropp, för vi är de som är omskurna i anden. Vi tillber Gud i anden.” Jesus säger i Joh. 4:24: "Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." och har vår ära i Kristus Jesus (Fil 3:3) [I KJV står det rejoice (glädjas) isf ära, ö. a.] Vi gläder oss i den härliga frihet som vi har i Jesus Kristus, den relation som vi nu kan ha med Gud, när vi inte är under lagen. och inte förlitar oss på det yttre. (Fil 3:3) [I SFB: ”på det yttre”. I KJV står det ”in the flesh” (i köttet), ö.a.] Paulus säger i Rom 7:18 ”Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött.” ”Jag litar inte på köttet.” Paulus fortsätter: Fast nog hade också jag kunnat förlita mig på det yttre. För om någon tycker att han kan förlita sig på det yttre, så kan jag det ännu mer: omskuren på åttonde dagen, är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer , i fråga om lagen en farisé, i iver en förföljare av församlingen, i rättfärdighet genom lagen en oklanderlig man. (Fil 3:4-6) Detta är en ganska bra stamtavla ifall man skulle kunna bli frälst genom gärningar, egna ansträngningar och genom att hålla lagen. Paulus säger: "Jag låg före alla de andra. Jag var främst. Jag hade allt som behövdes när det gällde rättfärdighet genom lagen." Jesus säger i bergspredikan (Matt 5:20): "Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariséernas, kommer ni aldrig in i himmelriket." Paulus var ett klassiskt exempel på vad Jesus syftade på. När det gällde de skriftlärdas och fariséernas rättfärdighet hade Paulus allt. Han hade gjort allt som han skulle göra enligt lagen för att vara rättfärdig. I själva verket hade han gjort mer än vad han behövde. Han var farisé. Han förföljde kyrkan. När det gällde hans iver och den rättfärdighet som fanns i lagen, var han oklanderlig. Men ändå – detta är inte tillräckligt för att en människa ska komma in i himlen. Det hade dykt upp män som gick runt och försökte tala om för icke-judiska troende att de var tvungna att hålla lagen för att bli rättfärdiga. Paulus säger: "Nej, det fungerar inte, jag kommer därifrån. Jag hade fullföljt allt när det gäller lagen. Och sedan detta enorma påstående: Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. (Fil 3:7) ”Hela denna bakgrund som gav mig ett högt anseende när det gäller lagen räknar jag som förlust för Kristi skull.” Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. (Fil 3:8) Aposteln Paulus var på väg till Damaskus för att förfölja församlingen. Han hade med sig brev från översteprästen som gav honom rätt att kasta de som trodde på Jesus Kristus i fängelse och han var fylld av hot och mordlust mot de troende. Men när han var på väg, precis innan han anlände till Damaskus vid middagstid, kom ett ljus från himlen, starkare än middagssolen. Paulus föll till marken och där talade Herren till honom och sa: ”Saul! Saul! Varför förföljer du mig? Det blir hårt för dig att sparka mot udden." Paulus svarade: ”Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer.” (Apg 26:14-15) Där blev Paulus omvänd. Han mötte Kristus på vägen till Damaskus. Allt som Paulus fram till denna punkt i livet hade ansett vara viktigt: hans religiösa bakgrund och allt religiöst erkännande – säger Paulus att han räknar som förlust för Kristi skull. Detta kom att medföra ett främlingskap gentemot hans kumpaner i Jerusalem, de som han tidigare haft gemenskap med. Paulus skriver Filipperbrevet ca 30 år efter upplevelsen på vägen till Damaskus och han hänvisar till den: "Det som tidigare hade varit en vinst för mig räknade jag då som förlust för Kristi skull.” Men sedan uppdaterar Paulus sin erfarenhet och säger: "Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre." Med andra ord: "Jag upplevde detta för 30 år sedan och jag kom till en vändpunkt i mitt liv. All tidigare lagiskhet och lagiskhet i min relation till Gud och all strävan och alla gärningar i min egen kraft, räknade jag som förlust. Nu 30 år senare räknar jag fortfarande allt detta som förlust." Många kristna vittnar om en andlig upplevelse som de haft för flera år sedan. "Åh, jag hade en sådan härlig upplevelse, Herren mötte mig på ett kraftfullt sätt och jag gav mitt liv helt åt Herren. Jag blev så gripen, jag blev så berörd av Guds Ande över mitt liv." Men tyvärr har de sedan dess åter plockat upp en hel del av de saker som de då räknade som förlust, så att de idag har samma brister. Du förstår, tidigare erfarenheter är endast värda någonting om de har överförts till nuet. Om de inte har överförts till nuet har de faktiskt inte något värde alls. Det finns inget värde i att säga att jag för 30 år sedan räknade vissa saker som förlust för Kristi skull, om jag under tiden har plockat upp dem igen och idag har samma brister som då. Vi måste alltid kunna överföra tidigare erfarenheter till vår nuvarande relation med Gud, om det ska vara en giltig erfarenhet överhuvudtaget. Annars har den erfarenheten inget värde. Jag är inte så intresserad av vad som hände dig för 30 år sedan, 20 år sedan eller 10 år sedan. Jag är intresserad av hur din relation med Herren är idag. Det är det som är viktigt. Erfarenheter är bra - tack Gud för erfarenheter - men de är bara giltiga om de påverkar din nuvarande relation med Gud, annars räknar jag dem som förlust. Erfarenheterna behöver påverka oss ännu idag. "Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre." Jag älskar dessa rader. Det främsta: att ha kunskap om Jesus Kristus. Jag anser att vi är de mest välsignade och privilegierade människorna i världen. Det finns många människor i världen idag som aldrig haft förmånen att få kunskap om Jesus Kristus, vår Herre. Människor har levt och dött utan att någonsin ha hört talas om Jesus Kristus, vår Herre. Vi har inte bara förmånen att få kunskap om Jesus Kristus, utan även privilegiet att få samlas och studera Guds ord tillsammans. Vad skulle en del människor inte ge för möjligheten att kunna samlas med oss? Paulus säger: För hans skull har jag förlorat allt (Fil 3:8) Paulus förlorade verkligen allt. Han blev totalt utfryst av sina landsmän, de som han en gång haft gemenskap med. När han tog emot Jesus Kristus blev han som död i deras ögon. Han existerade inte längre för dem, men han säger: ”Det som då var mycket viktigt för mig, det som jag levde för… [Jag] räknar det som skräp, för att vinna Kristus och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. (Fil 3:8-9) Paulus hade utmärkt sig i rättfärdighet genom lagen. Han säger att han var oklanderlig. Men han säger också att han kastade bort detta för kunskapen om Jesus Kristus. Han räknar alla gärningar från det förflutna som skräp och enbart slöseri med kraft. "Min önskan är att lära känna Honom och bli funnen i Honom. Att inte vara rättfärdig i mig själv genom mina laggärningar, utan få den rättfärdighet som tillskrivs de som tror, på samma sätt som: ”Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.” Rom 4:3 Slut av del 6 För att gå till del 7) klicka här Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta avsnitt. Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från Svenska Folkbibeln.