Del 6) 3:1-5
En liten bakgrund: Aposteln Paulus hade varit i området Galatien.
Galatien var inte en stad utan ett territorium som var ett län eller en
delstat. Många kyrkor hade grundats där.
När Paulus hade rest iväg dök det upp andra lärare som
förkunnade att galaterna inte kunde bli frälsta genom en enkel tro
på Jesus Kristus. Utöver sin tro skulle de lägga till omskärelse och
lydnad för lagen.
Många av de troende i dessa kyrkor som hade förts till tro på
evangeliet om Jesus Kristus genom Paulus predikan, lurades av
de lärare som följde i Paulus spår. Så därför uppstod en splittring
bland bröderna i området.
De falska lärarna ifrågasatte Paulus auktoritet som apostel, och
de förespråkade att det var nödvändigt att konvertera till judendomen
för att bli frälst.
De sade att galaterna måste hålla lagen och deras rättfärdighet
skulle bygga på att de följde dessa särskilda regler. Därför sade
Paulus i slutet av kapitel två: ”Jag förkastar inte Guds nåd. Om
rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött
förgäves.”(Gal 2:21)
Kraftfulla, men mycket sanna ord. Ni förstår, om jag kunde bli
rättfärdig genom att hålla en uppsättning av regler, så hade
Jesus inte behövt dö.
Det faktum att Jesus dog förkunnar för oss att ingen människa
kan bli rättfärdig genom sina egna ansträngningar eller genom
sina egna gärningar.
Gud har lagt en grund för rättfärdighet, men den bygger inte
på gärningar och lydnad till lagen, utan på vår tro på Jesus
Kristus. Paulus fortsätter sedan i kapitel tre:
Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har
fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst?
Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att
hålla lagen eller genom att lyssna i tro? Är ni så
dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i
köttet? (Gal 3:1-3)
Paulus tar dem tillbaka till början av deras frälsning, när de först
trodde på Jesus Kristus och genom sin tro räknades som
rättfärdiga inför Gud. Innan de hade gjort några gärningar över
huvud taget, så räknade Gud dem som rättfärdiga.
Men nu hade några kommit och sagt: "Om ni verkligen vill bli
rättfärdiga måste ni göra så här”, och de började fastställa vissa
regler för rättfärdighet (vilket vi så ofta är benägna att göra):
“Om du läser tio kapitel i bibeln varje dag, och läser ur en
andaktsbok varje morgon och tillbringar en halvtimme i bön,
så kommer du helt säkert att bli mycket mer rättfärdig än den
som inte gör detta.”
Vi är ofta benägna att göra denna typ av tillägg till en persons
tro. "Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig."
(Gal.2:16)
I Guds ögon. Om vi kunde bli rättfärdiga genom att lyda lagen,
eller någon uppsättning av regler, så dog Kristus förgäves.
Galaterna blev lurade och de var förhäxade av undervisningen.
Den lät så logisk.
Paulus säger till dem: "Tog ni emot Anden genom laggärningar
eller genom att lyssna i tro?" Det är en retorisk fråga eftersom
det självklara svaret är att de tog emot Anden genom tro.
Brevet till galaterna är viktigt eftersom det verkar som om vi
även idag har en stor tendens att förtrösta på gärningar som
en grund för vår relation med Gud.
Men det är alltid en farlig grund för vår relation med Gud,
eftersom våra gärningar inte ens alltid godkänns av oss själva.
När jag var barn önskade jag med rätta att få uppleva Guds
helige Andes fullhet över mitt liv. I den församling där jag växte
upp tillbringade jag många kvällar på så kallade väntande
möten. Jag väntade på vad de kallade dopet i den helige Ande.
I de kyrkor där jag växte upp förekom ofta så kallade
vittnesbördsmöten. Ganska ofta frågade de på kvällsmötena:
”Är det någon här i kväll som har ett vittnesbörd för Herren?”
Oftast var det en viss tid av dessa möten som var avsatta för
personliga vittnesbörd. Folk gick upp och vittnade om Guds
godhet, Guds nåd och Guds välsignelser och många gånger
om problem, men hur Gud hjälpt dem osv.
Mycket av min teologi formades av dessa vittnesbördsmöten,
och det gjorde att min teologi var mycket förvirrad. Jag hörde
folk vittna om att de hade tagit emot dopet i den helige Ande,
och jag längtade själv efter att få ta emot dopet i den helige
Ande.
Jag hörde folk säga saker som: "När jag till slut lade ifrån mig
mina cigaretter och sade: 'Gud, jag kommer aldrig röka igen’,
då döpte Gud mig i den Helige Ande." Tyvärr, så rökte jag inte
själv, eller lyckligtvis, så jag kunde inte lägga ifrån mig några
cigaretter.
Det kanske inte sades rakt ut, men det fanns små antydningar
om att dopet i den helige Ande, på något sätt, kom som en
belöning när man uppnått en viss nivå av helgelse.
Så jag strävade efter att få Anden genom laggärningar, genom
att hålla reglerna. Varje år skrev jag på ett löfteskort: ”Jag
kommer inte att gå ut på dans och nöjen. Jag kommer inte att
röka och dricka osv.” [dessa löften gjordes på kyrkans
ungdomsläger, ö. a.]
Varje år efter att jag hade undertecknat löfteskortet försökte
jag omedelbart ta emot den Helige Ande, eftersom jag precis
hade skrivit på löftet. "Herre, se, jag kommer att vara god."
Och jag brottades med detta därför att jag inte kunde förstå
varför jag fick vänta i så många år, och varför Gud aldrig fyllde
mig med Anden.
När jag slutligen fick ta emot av den helige Andes kraft i mitt
liv, så skedde det när jag av tro en dag bara sade: "Ja, Herre,
jag tar emot det." Jag hade då släppt mina tankar på att jag
var rättfärdig i mig själv på grund av att jag inte rökte och drack.
Jag hade nämligen fått problem eftersom en vän till mig, som
rökte, fick ta emot av den helige Andes kraft, och jag tyckte
inte att Gud var helt rättvis. Jag visste att jag var långt mer
rättfärdig än han var. Så när jag tog emot av Andens kraft
så skedde det genom tron.
Paulus frågade: "Tog ni emot Anden genom att hålla lagen
eller genom att lyssna i tro?" Svaret är naturligtvis: ”Ni fick
den Helige Ande genom tro, det är Guds gåva. Ni kan inte
förtjäna det.
Ni är inte värdiga att ta emot.” Hela idén bakom väntande
möten var att det skulle vara en reningsprocess där man
blev värdig. Är min kropp värdig att vara ett tempel åt den
helige Ande? Aldrig. Jag tog emot Anden genom att lyssna
i tro.
Nu till nästa fråga: "Ni dåraktiga galater, ni som började i
Anden." Det var där ni började...ni började i Anden, skall ni
nu sluta i köttet? Skall ni förbättra Guds verk i era liv?
Många gånger försöker vi förbättra vår rättfärdighet genom
gärningar, genom lydnad, genom att ge löften till Gud och
att göra förbund med Gud. Vi lovar: "Nu Gud, så lovar jag
att nästa vecka kommer jag att be troget en timme varje dag.
Nu Herre, på grund av detta löfte, så vill jag att du välsignar
mig eftersom, trots allt, så kommer jag att vara så rättfärdig i
slutet av veckan när jag har bett en timme varje dag."
Och efter att ha börjat i Anden så försöker vi så ofta bli
fullkomliga i köttet, genom våra köttsliga ansträngningar.
Paulus tillrättavisade galaterna för denna falska idé.
Har ni lidit så mycket förgäves, ja, helt förgäves?
Han som ger er Anden och gör underverk bland
er, gör han det för att ni håller lagen eller för att
ni lyssnar i tro,(Gal 3:4-5)
Detta skapar många gånger problem eftersom det finns
de som reser runt med vad de kallar mirakeltjänst, och
de annonserar: "Kom och se mirakel."
Och det står på affischer: "Mirakel varje måndag kväll".
Som om Gud var begränsad.
"Varför gick jag på söndag kväll?"
"Nej, nej, nej, det är inte mirakelkväll ännu, kom tillbaka
i morgon kväll för mirakel!"
När människor ser på mirakelevangelister har det ibland
skapat problem, därför att många av dem har djupa personliga
problem. Ändå framträder de inför ett stort antal människor,
och det verkar vara mirakel som åstadkoms genom deras
tjänst.
Det fanns en man som hette A.A. Allen. Han t.o.m. öppnade
Miracle Valley Ranch i Arizona. A.A. Allen var en alkoholist
och han dog av akut alkoholism i San Francisco. Ändå
framträdde han inför folk och det skedde mirakel som
människor vittnade om, var ett resultat av hans böner och
av hans tjänst.
Det verkar helt inkonsekvent för oss. Man skulle helt säkert
kunna tro att en person som hade denna typ av makt med
Gud, levde ett mycket hängivet, helgat, heligt och rättfärdigt
liv. Att miraklerna var Guds bekräftelse till den personens
helighet eller rättfärdighet, men det är inte så.
De som utför mirakel gör det inte tack vare sin egen
rättfärdighet. Många människor stöter sig på detta när de
kommer nära vissa av dessa personer, som verkar i dessa
mirakelmöten, när de ser att de inte är konsekventa i sin
vandring.
Många människor stöter sig på detta, eftersom man på något
sätt tror att t.ex. en mirakeltjänst hör ihop med helighet,
rättfärdighet och lydnad som en följd av en stark hängivenhet
till Gud.
Ni förstår, Gud belönar oss inte för våra gärningar, våra
ansträngningar och vår godhet. Oavsett vad Gud ger mig så
ger Han det till mig på grund av min tro på Hans nåd, och dessa
män har lärt sig att tro på Guds nåd.
De ser inte på sig själva, sina svagheter, fel eller något annat, och
de har lärt sig att inspirera människor till att sätta sin tro till Gud.
Och Gud hedrar tron hos de människor som har kommit för att ta
emot från Honom.
Allt det som Gud har gjort i mitt liv kommer till mig genom att jag
tror på Jesus Kristus och Guds nåd. När vi verkligen kan tillgodogöra
oss denna sanning, då kan vi börja förvänta oss att Gud välsignar
oss, även om vi vet att vi inte förtjänar välsignelserna.
Om jag fick vad jag förtjänade, det vill jag inte ens tänka på. Gud
har inte gett oss vad vi förtjänar när det gäller våra synder utan:
"Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över
dem som fruktar honom." (Ps 103:11)
Slut av del 6
För att gå till del 7) klicka här
Tillstånd beviljat av The Word For Today att översätta detta avsnitt
Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är hämtade från Svenska Folkbibeln.
Galaterbrevet
